Sthig Jonasson
West Side Story på China
 Oskar Bly (Tony) och Myrra Malmberg (Maria).

West Side Story speglar vår tid och våra problem
Scen: Chinateatern
Musikal: West Side Story
Musik: Leonard Bernstein
Libretto: Arthur Laurents
Sångtexter: Stephen Sondheim
Regi: Oskar Bly
Scenografi: Jan Ökvist
Kostym: Inger Persson, Maggan Julle
Koreograf: Jane Bennett
Dirigent: Peter Nordahl
Medverkande: Oskar Bly, Myrra malmberg, Malena Laszlo, Samuel Fröler, Regina Lund, Ted Åström, Johan Samuelsson, Mathias Singh, Gerda Fransson Bergqvists m.fl.
Speltid 2 tim. 50 min.

”West Side Story” är en svår musikal som kräver att skådespelarna skall kunna agera, dansa och sjunga – på hög nivå. Oskar Blys ganska ljumma uppsättning på Chinateatern i Stockholm innebär egentligen inte någon nytolkning av storyn som är välkänd: Romeo och Julia i New York. Två gäng – Jets och Sharks – slåss om samma ynkliga lilla gatstump i en förslummad stadsdel i New York och till slut blir våldet för mäktigt och omöjligt att stoppa – det slutar tragiskt. I stormens öga försöker Tony från Jets och Maria från Puerto Rico (Sharks) försvara sin kärlek.
Utan att övertyga spelar Oskar Bly själv den naive och idealistiske Tony som lämnat gänglivet, redan innan han träffade Maria. Att Bly ändå lyckas så bra beror både på hans goda sång och därför att samspelet med rutinerade Myrra Malmberg, som en litet sval Maria, är så tätt och fungerar så väl i duetterna. Malmberg är också skön i sången och lyfter den kokett självmedvetna ”Jag är vacker” till hög nivå.
Det tyngsta lasset drar annars Matias Singh som Bernardo (ledare för Sharks) och Johan Samuelsson som Riff (Jets ledare). Spänningen mellan dem är förtätad och olycksbådande redan från första scenen. Malena Laszlo gör den hetsiga Anita som snabbt skiftar humör och när allt faller samman blir hon direkt livsfarlig. Laszlo lyfter fram både Anitas aggressivitet och hennes ironiska distans till männens machoideal särskilt numret ”Amerika” som blir föreställningens höjdare. Regina Lund får litet mer utrymme än vanligt för att utveckla den hopplösa rollen som den alltmer våldsfixerade androgyna pojkflickan Any-Bodies. Även Gerda Fransson Bergqvists Velma är ett bra porträtt av en omedveten ung tjej mitt i våldet.
Av de vuxna som rör sig i den sunkiga miljön har gängen inte mycket att hämta: Snuten Krupkie blir i Ted Åströms tolkning genuint osympatisk och cynisk i sin förhoppning att gängen skall slå ihjäl varandra. Åström gör också den fånige lekledaren Gladhand som är fullständigt omedveten om den aggressiva stämningen på dansen i Doc´s bar. Samuel Fröler som drugstoreinnehavaren Doc ger föreställningen en välbehövlig stadga och stöttar upp i talpartierna som annars hotar att bli transportsträckor fram till nästa sång- och dansnummer.
”West Side Story” på China är väl inte helt lyckad men sevärd för därför att den speglar vår värld och vår tid.

  Sthig Jonasson


 
 Balen på Doc´s bar med Ted Åström som lekledaren Gladhand och Gerda Fransson Bergqvist som Velma.
  © Sthig Jonasson
Foto: Tekle Woldu

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2006-11-12