Den nystartade teatergruppen Oberon spelar Jean Anouilhs pjäs ”Antigone” i ett bergrum i Vita bergen i Stockholm. Regissören Karl Seldahl är son till Viveka Seldahl och Sven Wollter och Kajsa Linderholm som spelar Antigone är hans sambo.

Sofokles skrev på 400-talet före Kristus tragedin ”Antigone” som en del i de stora tragedierna om kung Oidipus och hans familj. 1942 skrev Jean Anouilh sin version av dramat, som han flyttade över från antiken till en obestämd samtid. Det är Anouilhs pjäs som Teater Oberon nu spelar i ett bergrum i Vita bergen i Stockholm.
Föreställningen inleds med en prolog av Dusan Jovanovic som förklarar förhistorien till det drama som spelas upp. Pjäsen skildrar slutet på en familjetragedi. Bröderna Polyneikes och Eteokles, söner till kung Oidipus, vill båda ha makten i Thebe och de hatar varandra. De möts i en strid på liv och död vars blodiga detaljer publiken får upphetsat refererade av två sportkommentatorer – som vid en wrestlingmatch. Bröderna dödar varandra. Stadens nye härskare Kreon, brödernas morbror, befaller att Eteokles skall få en hedersam begravning medan Polyneikes skall lämnas obegravd och osörjd som en förrädare.
Antigone, dotter till kung Oidipus och brödernas syster, väljer att trotsa Kreons påbud och begraver Polyneikes. För detta brott straffas hon med att levande muras in i en gravkammare. Kreon vägar att benåda Antigone. När siaren Teiresias varna Kreon för gudarnas vrede inser han omsider att han handlat fel, men det är för sent. Antigone har hängt sig i sin gravkammare.
Antigone spelar sin givna roll i familjedramat fullt ut till det oundvikliga slutet. Hon har tagit sig rätten att handla efter sitt samvete och följa gudomlig lag, inte mänskliga påbud, men hon gör inget motstånd mot makten. Hon vågar ifrågasätta Kreons beslut men hon ifrågasätter inte hans makt.
Mot Antigone som drivs av en renhetens moraliska plikt står Kreons agerande som är helt rationell från hans position. Han syfte är i sig inte ont, utan primärt att behålla lugnet i staden. Men priset är högt.
Kajsa Linderholm tolkar rollen som Antigone med behärskat lugn, men med strak hetta i de scener där Antigone låter sina känslor välla fram. Samtidigt är hon litet distanserad från tolkningen. Hon älskar ingen av sina bröder, utan står systern Ismene närmare, och när hon själv väljer att gå i döden sker det av en otydlig och närmast psykotisk övertygelse.
Sven Wollter spelar kung Kreon med total behärskning av scenen och av sin starka integritet. Efter Antigones död tar först Ismene, sedan sonen Haimon och till sist hans hustru Eurydike livet av sig. För Sofokles är det ett straff för Kreons hybris, men Sven Wollters Kreon rör inte en min när han får reda sin familjs tragedi. Han är oberörd och frågar bara efter vad som står närmast på dagsprogrammet och får svaret ”Konselj”.
Jaha, så går då Kreon till konseljen. Makten är iskall.
Teater Oberons uppsättning av ”Antigone” är sannerligen värd en resa. Dessutom: Om några veckor har också Dramaten premiär på ”Antigone” då i Sofokles version.