Efter den framgångsrika Jäkelskapstriologin – ”Snålvatten”, ”Bröllop” och ”Barnaskrik” – har Krister Claesson tagit ett steg mot förnyelsen av friluftsteatern med satirfarsen ”Två bröder emellan” som spelas på Vallarnas vackert belägna friluftsteater i Falkenberg.
Som sig bör i en fars är skämten raka utan några mer avancerade djupsinnigheter. Det absurda ligger tätt under ytan när Krister Claesson drar ut våra fördomar in absurdum. Han visar upp våra favoritfördomar om invandrare (tjuvaktiga, lömska och opålitliga), hantverkare (slöa, okunniga och opålitliga), kommunalpolitiker (supande och opålitliga) och småföretagare (korkade och lättlurade, men i princip ärliga).
Handlingen utspelas i nutid. Bröderna Gustav och Ingmar Nilsson (Lars Väringer och Stefan Gerhardsson) driver Br. Nilsson, en diversehandel i någon halländsk utkant. De säljer däck, fiskeutrusning och musikinstrument, kiosken saluför ”Glass och starköl” och de har en liten hotellrörelse med restaurang och två rum. De försöker, men det går inget vidare. Det är alltså ett förlustföretag som kommunen plötsligt vill köpa.
Kommunalrådet Malte Andersson (Sven Melander) tänker sig nämligen att bygga en flyktingförläggning. På behagligt långt avstånd från bebyggda trakter. Han kommer för att avsluta köpet med sin sekreterare Hjördis (Jill Ung) som har ihop det med både kommunalrådet och äldste Nilssonbrodern Gustav, som tror sig kunna håva in många miljoner på att sälja. Kommunalrådet, som dricker mycket och gärna redan före kl. 12 på dagen och blir illa packad, är i själva verket inte beredd att betala mer än en struntsumma för anläggningen. De 20 miljoner som Gustav uppfattar i ett samtal mellan Malte och Hjördis gäller bara hur mycket ombyggnaden av kommunalrådets tjänsterum kommer att kosta.
En hantverkare behöver hastigt inkallas och den enda som är ledig är ”Lufsen” (Jojje Jönsson) – och det är lätt att förstå varför just han råkar vara ledig. ”Lufsen” är ”den sämste snickaren norr om Australien” och förstör långt mer än han lagar, och är mycket mer fascinerad av sin nya mobiltelefon än av sitt jobb.
Den yngre brodern Ingmar, som längtar efter en kvinna vill anställa en han kan bli kär i. Han tror sig ha hittat en när han osett anställer Kim (Lamine Dieng). Denne Kim visar sig dock vara en enormt stor, svart och idérik man från Afrika, civilekonom till yrket. Med Kim kommer också en driftig kvinnlig invandrad arkitekt, Virena (Jeanette Capocci). De börjar genast att planera för hur Br. Nilsson skall få snurr på affärerna.
Till slut går det som sig bör. De snälla och litet korkade bröderna vinner, ”Lufsen” gör ny karriär som rockare och det slemma kommunalrådet och hans vidlyftiga sekreterare kammar noll.
Föreställningen bygger mycket på att Jojje Jönsson och Sven Melander förmår att lyhört plocka ut alla komiska möjligheter ur den här litet bittra samtidsfarsen. Sven Melander är nästan trovärdig som det självupptagna och hänsynslöst egoistiska kommunalrådet. Jojje Jönsson gör ”Lufsen” minst lika korkad som brevbäraren ”Dag-Otto” i jäkelskapstrilogin. Det är svårt för Jojje att utveckla sin ”Lufsen” på ett rimligt sätt, för det behövs en fortsättning på historien, som slutar litet abrupt. Jojje gjorde ”Dag-Otto” till ett mästerverk och det går nog med ”Lufsen” också.
Dessutom bygger hela satiren på att Kim Diop är en jättelik begåvad svart man med stort hjärta och Jeanette Capocci som en helt underbart omedveten invandrad arkitekt och att de omedelbart tar sig an Br. Nilsson.
” Två bröder emellan” är en stunds avkoppling, men som sommarteater har den en överraskande sälta och bett. Man både roas och får sig en tankeställare om vilka fördomar man själv odlar. Under pausen kan man f.ö. mata Ätrans änder med popcorn. Änderna vet när det är paus och kommer olockade.