Efter några år som chef för Fredriksdalsteatern har Eva Rydberg gett sig på att försiktigt förnya buskistraditionen i Helsingborg. Gamla farser ges ett modernare stuk med musik som är anpassad till den publik som brukar besöka friluftsteatern. Årets föreställning, Arnbergs korsettfabrik, utspelas den sommar på 1950-talet, då Frank Sinatra reste runt i de svenska folkparkerna på en lika bisarr som misslyckad turné. Musiken är följaktligen Sinatrainspirerad med inslag av Povel Ramels svenska musikmodernism. En blandning som fungerar alldeles utmärkt som illustration till kulturkrocken mellan den sofistikerade rökiga nattklubbmiljö där Sinatra hörde hemma och folkparkernas mer handfasta dansbanetradition.
Pjäsen utspelas i utkanten av Höganäs. Hit hem till pappa korsettfabrikören Arnberg kommer sonen från Stockholm tillsammans med en mycket mondän ung dam. Det passar inte den ampra modern som tänkt gifta bort sonen med företagets kamrer, Magda Munter. Det är en Pygmalionhistoria där den måttligt muntra Magda skall förvandlas från en kutryggig, brunmurrig och överårig ungmö till ett raffigt och spännande parti för den unge korsettarvingen. Till den saken hittar fru Arnberg på ett överståndet passionerat förhållande mellan nämnda Magda Munter och - Frank Sinatra. Det fungerar: att känna en kändis ger både prestige och mystisk spänning och kärlek uppstår. Givetvis hetsar det till sig när Frank Sinatra faktiskt dyker upp i Höganäs med en omåttligt svartsjuk Ava Gardner i släptåg.
Föreställningen bygger på det vältajmade, komiska samspelet mellan Eva Rydberg, som Magda Munter, och Ewa Roos, som den uppfinningsrika Betty Arnberg, dessutom får de god uppbackning av bröderna Linus och Niclas Wahlgren (sonen Glenn Anders respektive Frank Sinatra) som båda kan både sjunga och dansa. Värre är det för Mia Poppe som fått en ganska hopplös uppgift som den flygande fästmön från Stockholm och för Fredrik Dolk vars fabrikör hela tiden liksom står litet vid sidan om handlingen.
Lappri.
Arnbergs korsettfabrik är en kvälls lättsam underhållning och igenkännande av Eva Rydbergs komiska manér. Sevärt med en rapp dialog som för handlingen framåt och ett gäng spelglada syflickor som ofta brister ut i sång.