Skådespelaren Ulf Brunnberg spelar just nu en något tvivelaktig friherre Rosenstråle i lustspelet ”Mölle by the Sea” hos teaterdirektören Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Rollen låter Brunnberg använda sitt yvigaste spel och med en tajming som sätter varje replik exakt. Publiken förväntar sig teater och trots en regnig sommar har man bara ställt in en enda gång. Scenen är rena isbanan, men publiken sitter och hukar under paraplyer och väntar på teater och då spelas det teater.
Jag träffar Brunnberg i pausen och hinner växla några ord.

På Fredriksdalsteatern
Han berättar att han inte kände Nils Poppe och var inte särskilt väl bekant med Eva Rydberg när han kom ner till Helsingborg. Märkligt nog är det första gången han spelar friluftsteater och han vet inte riktigt vad han väntat sig.
– Det är egentligen inte min grej. Det är stor skillnad på vanlig teater och på friluftsteater.
Sommaren är ju friluftsteaterns gyllene tid då det spelas både fars, komedi och seriösa dramer ute i buskarna.
– Att spela Shakespeare eller Strindberg på en friluftsscen är inte detsamma som att spela på en teater och tvärtom.
Säger Brunnberg och som vanligt drar han sig inte för att framföra förargliga åsikter både om kollegor och om teaterlivet.
– Det inte var lyckat att ta ”Arnbergs korsettfabrik” till en scen i Stockholm. Den var anpassad till friluftsteatern, både till val av skådespelare och regissör och till regin. Hela uppsättningen var friluftsteaterns och det fungerade inte särskilt bra inom en teaters fyra väggar. Men publiken kom och kritiken var hyfsad.

Teateramatörer och god kvalitet
Dessutom är Brunnberg kritisk mot teateramatörismen som han menar mest resulterar i usel och tråkig teater. Dålig massproduktion är en fara för teatern: Exklusiviteten försvinner.
– Det spelas alltför ofta alltför dålig teater för att folk skall bry sig om att komma. Om det inte blir en positiv upplevelse att gå på teater så blir det bara ett enda besök, säger han pessimistiskt.
Brunnberg ser själv mycket teater. Det är nödvändigt menar han och säger att han i allmänhet bryr sig mer om publikens reaktioner än kritikers omdömen, men han beter sig samtidigt själv som en mycket medveten teaterkritiker. Först vill han få grepp om helheten innan han börjar analysera enskildheter som rolltolkningar och scenografi etc.
På Fredriksdal är han överraskad över kvalitén på det nyskrivna lustspelet av Gustav Skördeman. Brunnberg tror att det kan vara början till ett intressant komiskt författarskap.
– Det är väl ingen Shakespearepjäs, men ett bra exempel på vad nyskrivet svenskt lustspel kan vara. Det finns inga svordomar, bara vårdat talspråk.

Vårens teaterkritikdebatt
När vi kommer in på den kritikerdebatt som rasat under våren tycker han att Dramatenchefens utbrott över en recension var litet märklig. Att kritiken och kritikerns roll diskuteras ser han som naturligt, men sättet som debatten fördes på förundrar honom.
– Jag förstår inte varför Staffan Valdemar Holm blev så upprörd över en recension. Recensioner är bra eller dåliga – det får man ta. Det viktiga är hur publiken reagerar. Kommer publiken och kan man fånga deras uppmärksamhet då har man lyckats – även om kritiken säger något annat.
Han har också tankar om debatten om länsteatrarnas stora skattesubventioner, t.ex. Folkteatern i Gävle där varje biljett är skattefinansierad med hela 1 605 kronor, att jämföra med Dramatens 657 kronor per biljett. Men då har ju Dramaten har ett riksuppdrag.
Brunnberg är mycket kritisk:
– Det finns faktiskt inte något behov av Folkteatern i Gävle i dess nuvarande form, eller med dess nuvarande repertoar.
– Så litet publik som de drar bevisar att det behövs ett annat förhållningssätt till teatern. Det behövs inte kreatörer som skiter i publiken. Det behövs teatermänniskor som tar publiken på allvar – då kommer den också.

Framtiden
Nu har Brunnberg spelat så mycket teater att han längtar till film och TV och då något annat än komiska roller. Han vill spela en seriös roll, eller spela för barn och ungdomar som han tycker är viktigt.
Men i oktober blir det ännu mer teater och musikal, då skall han vara med och starta den första privatteatern i Norrland med en musikal i Sundvall.

FAKTA Ulf Brunnberg, skådespelare, född 1947. Brunnberg debuterade 1966 när han ännu gick på scenskolan och balettakademien. Därefter var han anställd av Sandrews i två år och sedan i 14 år vid Stockholms stadsteater. Som frilansade skådespelare har han medverkat i ett stort antal filmer och teaterföreställningar innan han startade han ett eget produktionsbolag. Det var först för något år sedan som han lämnade det fria men hårda livet som egen företagare i teaterbranschen och åter blev anställd.
	Ulf Bunnberg som teaterfriherre.