Sthig Jonasson:
Tarrasch i Sverige

Under 1900-talets två första decennier tog schacket i Sverige några snabba steg. Inte minst därför att schacket nu fick en fast organisation genom skapandet av Nordiska Schackförbundet (1899) och Sveriges Schackförbund (1917).
Bröderna Ludvig och Gustaf Collijn hade ett stort inflytande på schackets utveckling, både med det breda kontaktnät de hade med många av Europas stormästare och att de personligen kunde ställa ekonomiska garantier för att locka hit stormästare att spela turneringar och ge simultanuppvisningar. Just simultanspel var ett viktigt pedagogiskt medel för att öka spelstyrkan och schackintresset ute i landet. I början var simultanturnéerna ganska korta men mot slutet av 1920- och början av 1930-talet gjorde Réti, Bogoljubov och Spielmann flera långa turnéer som kom att sträcka sig över flera månader och då mästarna besökte ett stort antal landsortsstäder.
I början av 1900-talet fanns det vid sidan av bröderna Collijn mecenater ute i landet som var villiga att satsa medel för att få hit stormästare. Man kan knappast kalla dem sponsorer, eftersom de inte fick något tillbaka i form av marknadsfördelar. Snarare var det ett altruistiskt schackintresse som drev dem. Till detta kom också att dagstidningarna började publicera regelbundna schackspalter och när stormästarna kom på besök så var det evenemang som uppmärksammades i pressen. Även i de tidningar som i vanliga fall inte hade schackspalter.
Siegbert Tarrasch (1862–1934) var mot slutet av 1800-talet både världens främste turneringsspelare och en inflytelserik teoretiker och schackpedagog. Mycket har sagts om att Tarrasch var en stelbent dogmatiker och när den hypermoderna tiden bröt in gick det lätt att knuffa omkull hans rigida system. Må vara, men hans pedagogik var enkel med klara regler och det gjorde schacket litet mer begripligt och litet mer förståeligt för den vanlige klubbspelaren. Inte minst påverkade hans författarskap det spirande svenska schacklivet. Redan i Wien 1896 hade Ludvig och Gustaf Collijn träffat Tarrasch första gången. Gustaf Collijn skrev senare om deras möte:

Den berömde Nürnbergdoktorn var jag främst angelägen att få stifta bekantskap med. Jag hade kommit att ta allt starkare intryck av honom, och han betydde redan då mest av alla mästare för mig. – – – Tarrasch ägde rent lysande stilistiska egenskaper och en enastående förmåga att klarlägga och vidga schackbegreppen.

I samband med den stora turneringen i Wien 1898 umgicks Gustaf Collijn och Tarrasch också privat: "Utom schack fanns nämligen ett annat gemensamt intresse – teater. Vi gjorde sällskap några gånger på Burgteatern bland annat för att se Sonnenthal och Lewinsky –oöverträffade i den sceniska ‘kombinationen’ Faust-Mefistofeles."
Foton och bilder av Tarrasch visar en man med bister uppsyn, som tycks passa till hans dogmatiska schacklära. I själva verket lär han ha varit ganska lättsam, men självupptagen som alltid var mån om sitt yttre och noga följde med i herrmodets växlingar. Det hade han råd till. I Nürnberg hade han en lönande läkarpraktik som han upprätthöll också under sin mest aktiva tid som schackspelare.
Som spelare passerade Tarrasch sin kulmen i och med VM-förlusten mot Lasker 1908, men hans inflytande som pedagog var oförändrat stort.

1911

Första gången Tarrasch besökte Sverige var i maj 1911 då han accepterade en inbjudan till Sydsvenska SFs 5-årsjubileum i Lund. Korrespondensen med Tarrasch sköttes huvudsakligen av förbundets sekreterare kamreren (senare direktören för Sockerbolaget) Axel Lindström, som också var redaktör för Sydsvenska Dagbladet/Snällpostens schackspalt och i den egenskapen hade han engagerat Tarrasch som domare i tidningens studietävling 1911 och för att glossera några partier. Lindström var också drivande i Ystad SK som framgångsrikt deltog i de skånska lagtävlingarna.
I Ystad fanns vid den här tiden en rad också nationell kända schackprofiler: utöver Axel Lindström också Victor Sjöberg, problemisterna Ernst Holm, G. Ling och Harald Lindqvist. Vidare lektor Rudolf Anderberg, sedermera professor i Uppsala och den flitige teoretikern Per Gustaf Borén. Lindström och Borén gav under åren 1906–07 ut tidskriften "Schackbladet".
Tarrasch kom till Ystad den 23 maj från Tyskland. Han inkvarterades hos Axel Lindström i Skivarp, en liten by utanför Ystad, och redan på kvällen spelade han ett parti mot Victor Sjöberg. Dagen därpå spelade han ytterligare två fria partier i Skivarp.
Skivarp, tisdag 23 maj 1911

Parti 1
Victor Sjöberg – Tarrasch, holländskt: 1.d4 f5 2.e4 fxe4 3.Sc3 Sf6 4.f3 c5 5.d5 e5 6.dxe6 e.p. d5 7.fxe4 d4 8.e5 Sd5 9.Se4 Lxe6 10.Sf3 Sc6 11.Ld3 Lg4 12.0–0! Sxe5 13.Sxe5 Lxd1 14.Lb5† Ke7 15.Lg5† Ke6 (Om 15.– Sf6 så 16.Sxf6 Dc8 17.Sg4† Kd6 18.Taxd1 med vit fördel.) 16.Lxd8 Kxe5 17.Sg5 Lh5 18.Tae1† Se3 19.Lc7† Ld6 20.La5 (Hotar 21.Txe3† dxe3 22.Lc3† Kd5 23.Tf5† etc.)

20.– Taf8 21.Txe3† dxe3 22.Lc3† Kd5 23.Lxg7 Lxh2† (Inte 23.– Txf1† 24.Kxf1 Lf4 25.c4† Kd6 26.Se4† med pjäsvinst.) 24.Kxh2 Txf1 25.Lxf1 Tg8 26.Sxh7 Txg7 27.Sf6† Ke5 28.Sxh5 Tf7 29.Sg3 Kf4 (På 29.– Txf1 följer 30.Sxf1 e2 31.Sd2 e1D 32.Sf3† med vinst.) 30.Ld3 a6 31.a4 Tc7 32.b3 Tc6 33.Se2† Kg4 34.Kg1 Tf6 35.Le4 Tf7 36.Sc3 b6 37.Lf3† Kf4 38.Sd5† Ke5 39.Sxe3 uppgivet. (1–0)
TfS kommenterade: "Ett mycket vackert parti!" Dessvärre bröt Victor Sjöberg ett löfte till Tarrasch att inte publicera partiet eftersom Tarrasch påstod sig vara trött efter resan och inte kunde prestera sitt bästa.
Victor Sjöberg (1876–1947) var en av Sveriges ledande spelare under 1900-talets första decennier. Han blev Nordisk mästare 1907 och spelade en oavgjord match mot P. S. Leonhardt (3–3) 1909, f.ö. den första regelrätta matchen mellan en svensk och en utländsk mästare. Sjöberg blev tvåa i kongressturneringen i Malmö 1919 och delade 4–6 pris i Nordiska mästerskapen 1919. Han var en ojämn spelare som blandade bra prestationer med rena misslyckanden. Vid mitten av 1920-talet övertog han Arbetets schackspalt efter Simon Krenzisky som gick till SDS.
Skivarp, onsdag 24 maj 1911

Parti 2
Ernst Holm – Tarrasch, spanskt: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 Sd4 4.Sxd4 exd4 5.Lc4 c6 6.Df3 Sf6 7.0–0 d5 8.exd5 cxd5 9.Te1† Le7 10.Lb3 0–0 11.d3 Lg4 12.Dg3 Te8 13.Lf4 Da5 14.Sd2 Le6 15.Te2 Sh5 16.Df3 Sxf4 17.Dxf4 Db6 18.Tae1 h6 19.Sf3 Lc5 20.h3 a5 21.a4 Ted8 22.g4 Db4 23.g5 b5 24.gxh6 bxa4 25.hxg7 Kxg7 26.Dg5† Kf8 27.Txe6! fxe6 28.Df6† Ke8 29.Lxa4†! Dxa4 30.Dxe6† Kf8 31.Df6† Kg8 32.Te5 Da1† 33.Kg2 Dc1 34.Th5! uppgivet (1–0)

Parti 3
Axel Lindström – Tarrasch, fyrspringarspel: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Sc3 Sf6 4.Lb5 Lb4 5.0–0 0–0 6.d3 d6 7.Lg5 Lg4 8.Sd5 Sd4 9.Sxb4 Sxb5 10.c3 c6 11.Sc2 Sc7 12.Se3 Lh5 13.g4 Lg6 14.Sh4 Se6 15.Lxf6 Dxf6 16.Shf5 Tad8 17.Df3 Sf4 18.Tad1 d5 19.Sg2! Lxf5 20.exf5 Sxg2 21.Kxg2 g6 22.fxg6 Dxf3† 23.Kxf3 fxg6† 24.Ke3 Tf4 25.f3 Tdf8 26.Tf2 Kg7 27.d4? e4 28.Tdf1 exf3 29.Txf3 Te4+ 30.Kd3 Txf3† 31.Txf3 Txg4 32.Tf2 Th4 33.b4 och utan att invänta svarts drag gav vit upp (Sic!). (0–1) Partiet spelades dock i ytterligare tjugo drag "för övningens skull" och avslutades först när svart fått två fribönder på kungsflygeln.

Torsdagen den 25 maj var det dags för Tarrasch att ge simultan i Lund.
Det här var ett länge emotsett evenemang. Till entrébiljett gav förbundet ut ett litet häfte som såldes för 50 öre. Häftet innehöll ett porträtt av Tarrasch, en studie av Ernst Holm och en liten essä om tornslutspel.
Evenemanget inleddes med att Sydsvenska SF höll sitt årsmöte, f.ö. i samma lokal, Grand Hotels lilla sal, där förbundet bildades. Det mest omvälvande beslutet var att i lagmatcher skulle spelarna placeras efter spelstyrka. Tidigare hade bordsplaceringen lottats före varje match.
Årsmötet klarades snabbt av, sedan var det dags för dr Tarrasch att göra entré. Han inledde med ett föredrag om modern spelöppningsteori inför ett femtiotal åhörare.
Efter föredraget bjöd förbundet på middag och klockan 17 började simultanen. Tarrasch hade garderat sig mot alltför starkt motstånd, så ingen från Ystad SK fick inte delta.
Matchen avslutades omkring 21.30 med resultatet +24 –1 =4. Förlust: ing. Schröder (Köpenhamn). Remi: förbundets ordförande professor Ernst Kock, Gerner, dr Winquist och skulptören Johannes Collin.

Parti 4
Tarrasch – prof. Ernst Kock, franskt: 1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 c5 4.Sf3 Sc6 5.Le3 Sf6 6.exd5 Sxd5 7.Sxd5 exd5 8.dxc5 Lg4 9.Le2 Le7 10.0–0 0–0 11.Sd4 Lxe2 12.Dxe2 Te8 13.Dd2 Lxc5! 14.Sxc6 Lxe3 15.Sxd8 Lxd2 16.Sxb7 Tab8 17.Sd6 Ted8 18.Tfd1 Txd6 19.Txd2 Txb2 20.Kf1 g6 21.a4 a5 22.Tad1 Tb4 23.Td4 Kf8 24.Txb4 axb4 25.Td4 Tc6 26.Txb4 Txc2 27.a5 Ta2 28.Tb5 remi (1/2–1/2)

Skånepressen var begeistrad, inte minst Ystad Allehandas utsände som avslutar sitt reportage med: "… min entusiasm för denne andligt så spänstige man, som endast tycktes ha lyft på en flik av den slöja, som dolde hans vetenskaps skatter, hade vuxit otroligt."

1913

Två år senare lyckades Ludvig Collijn få Tarrasch till Sverige för en litet längre simultanturné. Detta besök är ganska väl dokumenterat i samtida källor och det går att få en god uppfattning om hur turnén var upplagd.
Inför besöket skriver SDS att "läkaren och schackvetenskaps-mannen" Tarrasch "har som ingen annan populariserat schackspelet och fört in det på riktiga banor". I Borås Tidning sägs att han "är känd som den store mästaren när det gäller att utföra idealpartier".
Ernst Holm hade förfärdigat följande studie tillägnad Tarrasch:

Vit drar och vinner

Lösning: 1.d4 exd4 2.Sf3 Kd8 3.Sh5 Lxc5 4.Sg7 d3† 5.Kf1 Ld4 6.Se6† och vit vinner.

Ystad
Liksom förra gången anlände Tarrasch först till Ystad och Axel Lindström i Skivarp. Han kom den 21 maj och spelade då två partier, dels ett konsultationsparti mot medlemmarna i Ystad SK, dels ett träningsparti mot Victor Sjöberg.
Skivarp, 21 maj 1913

Parti 5
Tarrasch – Ystads SK, spanskt: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 (I TfS skriver Tarrasch: "Jag vill varna för avbyte på c6. Det ger ett dött och tråkigt spel enär vit ej får några angreppschanser.") 4.– Sf6 5.Sc3 Lb4 6.0–0 b5 7.Lb3 d6 8.d3 Lg4 9.Le3 Se7 10.Kh1 0–0 11.h3 Le6 12.Se2 Sg6 13.c3 La5 14.Sg3 c5 15.d4 exd4 16.cxd4 c4 17.Lc2 Dc7 18.Sg5 (För att få möjlighet att genomföra f2–f4, eftersom 18.– h6 leder till pjäsförlust efter 19.Sxe6 följt av e5.) 18.– Ld7 19.f4 h6 20.Sf3 Tfe8 21.f5(?) Sf8 22.Lf4 Lc6! 23.e5 Sd5 24.exd6 Db7 25.Dc1

25.– Sb4 (Svart vinner nu visserligen damen, men priset blir högt. Efter 25.– f6 26.Se4 Sd7 27.Sc5 Sxc5 28.dxc5 Lb4 står svart bättre.) 26.f6 Lxf3 27.Txf3 Sd3 28.Lxd3 Te1† 29.Dxe1 Lxe1 30.Le4! Da7 31.Txe1 Td8 32.Sf5 gxf6 33.Se7† uppgivet (Efter 34.Sc6 vinner vit lätt.) (1–0)

Parti 6
Tarrasch – Victor Sjöberg, spanskt: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.0–0 b5 6.Lb3 Sxe4 7.d4 d5 8.dxe5 Le6 9.c3 Le7 10.Sbd2 Sa5 11.Lc2 Sxd2 12.Dxd2 Sc4 13.Df4 c5 14.b3 Sa5 15.Dg3 Dd7 16.a4 g6 17.axb5 axb5 18.Lh6 Db7 19.Sg5 Lxg5 20.Dxg5 Tg8 21.De3 Dc6 22.b4 cxb4 23.cxb4 Sc4 24.Txa8† Dxa8 25.Dc5 Db7 26.Ta1 Sb6 27.Ld3 Sd7 28.Lxb5 uppgivet (1–0)

Så fick Tarrasch revansch för förlusten två år tidigare.

Borås
Från Ystad gick färden med järnväg via Malmö och Falkenberg till Borås dit Tarrasch kom den 23 maj. Borås SS och SK Fenix var värdar och kvällen inleddes på Stadshotellets kafé med ett föredrag, inför ett 60-tal intresserade. Föredraget hölls givetvis på tyska och tolkades till svenska av F. A. Bylander.
Ett utförligt reportage i Borås Tidning och andra uppteckningar berättar om det nästan timslånga föredraget. Innan han gick över till att demonstrera några varianter i modern spelöppningsteori sade Tarrasch bl.a.:

I schacket gäller framför allt det att öppna spelet på ett bra och ändamålsenligt sätt. Det är ungefär samma regel som vid ett krig. Ett fel vid uppmarschen kan lända till att ett slag förloras, om motparten förstår att begagna sig därav. Därför är det nödvändigt att en spelare tillägnar sig vissa grunder, efter vilka han öppnar sitt spel.
- - -
Man trodde förr att slutspelet var partiets viktigaste del, men så är ej fallet. Det skulle vara märkvärdigt, om man med så få pjäser, som detta erbjuder, skulle få ett spel så rikt på intressanta kombinationer, som i spelets början och i mittspelet. En nybörjare kan mycket väl driva s.k. slaktning av pjäser. Men detta karaktäriserar ej ett bra spel, som kännetecknas därav, att man byter så få pjäser som möjligt.
- - -
Man skiljer på figurspel, då de viktigaste pjäserna är i rörelse, och på bondespel, då endast bönderna flyttas. För båda dessa spelarter har funnits förespråkare i alla tider. I modern tid har man dock alltmer övergått till figurspelet. Det är ju också tydligt att behandlingen av de för spelets framgång viktigare figurerna är mer intressant än spelet med de mindre viktiga bönderna. Schackböndernas ställning kan vara mycket dålig utan att spelet för den skull behöver anses förlorat eller ens dåligt. Så är däremot ej förhållandet med figurerna. Därför bör man också söka att komma ut i spel med dessa så tidigt som möjligt. För att få ut dessa pjäser, är det tillräckligt att två bönder flyttas från sina utgångsrutor. Helst bör man endast flytta kungs- och dambonden. Ju färre drag man gör med bönderna, desto mera tid vinner man för striden med huvudfigurerna. Dessutom försvagas ställningen för varje bondedrag som görs.
- - -
Pjäsernas bör flyttas i följande ordning: springaren, löparen, tornet och drottningen. Denna senare pjäs bör under spelet stå i reserv och får endast användas i nödfall. Springarna bör däremot vara i rörelse under hela spelet.
Spelet bör om möjligt föras på brädets centrum, ty därigenom stärks ställningen. Att först besätta centrum bör eftersträvas av varje spelare.

Efter föredraget framförde godsägaren Clas Carling, som var arrangemangets mecenat, åhörarnas tack och därefter "intogs en präktig supé i hotellets matsal". Klockan 21.45 började simultanmatchen mot 39 motståndare och den höll på till 04.30 på morgonen. Tarrasch spelade omväxlande svart och vit, trots att han aldrig tidigare hade mött så många motståndare på en gång.
Resultat: +30 –3 =6. Tarrasch noterade förluster mot John Valgren, T. Holmberg och J. W. Widell, remi mot Risberg, E. Reis, J. A. Olsson, J. V. Uhlén, E. Larsson och Håkansson.
Också på lördagen den 24 var Tarrasch i Borås och gav då en intervju i Borås Tidning för signaturen "Löpare" (troligen inte själv schackspelare). Tarrasch bodde på Borås stadshotell (rum 105) när BTs journalist mötte honom satt han och "njöt sin siesta i sällskap med en gyllengördlad svart Havanna".
Tarrasch förklarade att schacket nu stod på sin högsta punkt någonsin och att det utvecklats till en "vetenskaplig konst". Högst står schacket i Tyskland och i alla de engelskspråkiga länderna "ej minst bland de engelska koloniernas vita befolkning". I Sverige ansåg Tarrasch att spelnivån var över medelmåttan. Svenskarna överlag saknade dock den nödvändiga teoretiska underbyggnaden och "de tyckas i allmänhet underskatta den".
Tarrasch hade ännu inte gett upp sina världsmästardrömmar. Nu ställde han sitt hopp till en stor turnering som planerades i Havanna i januari 1914. Enligt Tarrasch skulle segraren utropas till världsmästare. Det oaktat att Lasker redan på ett tidigt stadium hade avfärdat hela projektet och förklarat att han inte tänkte ställa upp.

Skara
Efter Borås fortsatte Tarrasch till Skara där han gästade det endast årsgamla Skara SS vars ordförande apotekare A. Halldin var värd. Den 25 maj mötte han 22 spelare med resultatet +19 –2 =1.

Linköping
Den 27 maj mötte han 34 spelare Linköping. Spelarna kom inte bara från Linköping utan också från Norrköping, Åtvidaberg, Finspång och ända från Nybro (utanför Kalmar). Evenemanget gick av stapeln i Frimurarhotellets konsertsalong och pågick från 18.30 till omkring 02.00. Noterbart är att en av de två vinnarna var den framstående schackteoretikern Ludvig Oskar Svenonius som tillfälligt lämnat sin läkarpraktik i Sveg och vistades en tid i Norrköping.
Resultatet blev +28 –2 =4.
Vinst: Ekund (Norrköping), Johan Lindholm (bröt) Manne Asp (Finspång), Ludvig Granbom, Friman (Tannefors), Arvid Peterstrand (Norrköping), Schönbäck, Österholm (Norrköping), Lindén, E. Nilsson, Rydén, Åkerlund, Reinhold Jonson, Wigoff, Mörk, Ziegler, Hultgren, Wahlbeck, Fabricius, Janne Holmwall, Ringqvist, Isakson (Linköpings Arbetares SK), Edvin Isakson (Linköpings Arbetares SK), Nils Lundström (Linköpings Arbetares SK), Axel Lundin (Linköpings Arbetares SK) Erik Sandberg och Herman Jonsson.
Förlust mot: dr Svenonius (Norrköping) och dr Rudelius (Åtvidaberg).
Remi mot: kapten Bruhn, studeranden Edvin Nilsson, handlaren Oskar Jonsson (Nybro) och Anton Thollander (Linköpings Arbetares SK). (Namnen är hämtade från Hans-Åke Cedersunds exemplariska schackhistoriska verk "Linköpings Allmänna SS 1901-2001 (Linköping 2001).)
Från detta tillfälle är nedanstående bild hämtad:

Eskilstuna
Färden gick vidare norrut, närmast till Eskilstuna där han den 29 maj mötte 37 spelare. Matchen började kl. 19.00 och kl. 23.30 avbröts spelet för supé då var ställningen +4 –2 =1 (remin hade Tarrasch erbjudit den tolvårige Erik Sjöstedt, som måste tänka på nästa dags skolgång). Spelet återupptogs efter halvannan timme och avslutades 03.20 med resultatet +25 –5 =7.
Resultat:
Vinst: Nils Pettersson, Sävbom, E. G. Andersson, E. Johansson, O. Engkvist, A. Holmberg, V. Sundmark, Vestfors, R. Björk, Axel Nyström, E. Eriksson, A. Östlund, J. Eklund, O. Eklund, Carl Nilsson, J. Hedin, Almkvist, D. Dahlström, H. Göthman, Björkman, O. H. Pettersson, A. Karling, W. Arfwedson, T. Munktell och K. Johansson.
Förlust: John Andersson (18 år), E. Bager (Torsberga), H. Gustafsson, Gunnar Flodkvist och A. Emil Olsson.
Remi: Erik Östlund, Gustaf Malmström, Anton Moser, Erik Sjöstedt (12 år), Karl Johannesson, Ernst Bergkvist och Johan Allander.

Parti 7
Tarrasch – Johan Allander, spanskt: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb4 Sd4 4.La4 Sxf3† Dxf3 Df6 6.Dg3 Lc5 7.Sc3 c6 8.d3 h6 9.0–0 Se7 10.Kh1 Sg6 11.Le3 Ld6 12.Se2 Sf4 13.Df3 Sxe2 14.Dxe2 0–0 15.Tad1 Lc7 16.d4 d5 17.exd5 exd4 18.Lxd4 Dd6 19.f4! cxd5 20.Le5 De7 21.Tfe1 La5? (Med idén att vinna kvalitet efter f7–f6, dambyte och Lg4. Men i stället vinner vit en bonde.) 22.c3 f6 23.Db5! fxe5 24.Dxd5† Df7 25.Dxa5 Dxf4 26.Lb3† Kh8 27.Dxe5 Lg4 28.Dxf4 Txf4 29.Td4 Taf8 30.Txf4 Txf4 31.Te8† Kh7 32.Lc2† Lf5 33.g3 Tf2 34.Lxf5† Txf5 35.Kg2 Td5 36.Kf2 Tb5 37.b3 Ta5 38.a4 Ta6 39.Te7 Tb6 40.b4 Kg6 41.a5 Tb5 42.Ke3? (Med a6 är partiet lättvunnet.) 42.– Kf6 43.Tc7 a6 44.Tc5(?) Txc5 45.bxc5 Ke5 46.c4 h5 47.h4 g6 48.Kd3 g5! 49.hxg5 Kf5 50.c6 bxc6 51.Kd4 Kxg5 52.Kc5 Kg4 53.Kxc6 Kxg3 54.Kb6 h4 55.c5 h3 56.c6 h2 57.c7 h1D 58.c8D Dh6† 59.Dc6
Nu vinner vit visserligen bonden, men svart schackade till sig remi efter ytterligare 20 drag. (1/2–1/2)

Folkskolläraren Johan Allander (1877–1919) var en de pionjärer som verkade för att öka schackkunnandet i landet. Som schackredaktör i Eskilstuna-Kuriren publicerade han både partier och problem. Spanska sjukan tog honom, i runan i TfS står det att han "lyckades skapa den blygsamma svenska landsortstidningen till ett uppmärksammat Caissas språkrör, en samlingspunkt för ledande problemister från världens alla hörn…".

Parti 8
Tarrasch – N.N., skandinaviskt: 1.e4 d5 2.exd5 Dxd5 3.Sc3 Da5 4.d4 e5 5.dxe5 Dxe5† 6.De2 Dxe2† 7.Lxe2 Lb4 8.Lf4 La5 9.0–0–0 c6 10.Se4 Lb4 11.Ld6 La5 12.Le5 f6 13.Sd6+ Kf8 14.Lg3 Se7 15.Sc4 uppgivet (Svart kan inte hålla fältet d8 garderat.) (1–0)
I TfS uppges svartspelaren felaktigt som Johan Allander.

Parti 9
Erik Sjöstedt – Tarrasch, italienskt: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lc4 Lc5 4.c3 a5 5.d4 exd4 6.cxd4 Lb4† 7.Sc3 Lxc3† 8.bxc3 Sge7 9.Sg5 d5 10.exd5 Sxd5 11.Df3 Le6 12.La3? Dxg5 13.0–0 Sce7 14.Tfe1 c6 15.Tab1 0–0 16.Txb7 Tae8 17.g2 remi (1/2–1/2)

Parti 10
Ernst Bergkvist – Tarrasch, italienskt: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lc4 Sf6 4.Sc3 Lc5 5.d3 d6 6.a3 Lg4 7.Sa4 Sd4 8.Sxc5 dxc5 9.Lxf7† Kf8 10.La2 Sxe4 11.Sxd4 (Vit går inte i fällan 11.dxe4 Sxf3† 12.gxf3 Dxd1+ 13.Kxd1 Lxf3† med kvalitets- och bondevinst. Vit gillrar i stället en egen fälla, på Lxd1 följer Se6+ med pjäsvinst.) 11.– Dxd4 12.Dxg4 Dxf2† 13.Kd1 Sf6 14.De2 Dd4 15.Tf1 Td8 16.Dh5(?) (Här hade vit sin säkrat sin fördel med Df2 och Lg5 etc.) 16.– c4 17.Ld2 Dxb2 18.Lb4† Td6 19.Lxd6† cxd6 20.Txf6†(?) (Avgörande är 20.Tb1 Dxa2 21.Txb7 Da1† 22.Kd2 c3+ 23.Ke3 med damvinst eller matt på f7.) 20.– gxf6 21.Dh6+ Ke8 22.Dc1 Dd4 23.Ke2 Tg8 24.g3 b5 25.Db1 a6 26.a4 Ke7 27.axb5 axb5 28.dxc4 De4† 29.Kf2 Dd4† 30.Kf1 Tg5 31.De1 bxc4 32.Td1 Tf5† 33.Kg2 Dc5 34.De4 Df2† 35.Kh1 Th5 36.Db7† Kf8 37.Dg2 Dc5 38.Df3 Th6 39.Dd5 Dxd5 40.Txd5 Ke7 41.Lxc4 f5 42.Kg2 Tf6 43.Ta5 Kf8 44.Ta8† Kg7 45.Te8 f4 46.Te6 fxg3 47.Txf6 Kxf6 48.Kxg3 Kf5 49.Kf3 e4† 50.Ke3 Ke5 51.Lg8 d5 52.Lxh7 d4† 53.Ke2? (Aj då, vitafältslöpare och bondeförvandling på svart fält. Det är sådant som kallas remi. Men inte efter 52.Kd2.) 52.– d3† 54.cxd3 exd3† 55.Kxd3 remi. (1/2–1/2)

Stockholm
Efter Eskilstuna fortsatte så Tarrasch till Stockholm där han gav två uppvisningar. Först spelade han konsultationspartier den 31 maj mot tre lag från Stockholms SS. Det gick inte så bra för honom (–2 =1).

Parti 11
Tarrasch – Hugo W. Langborg, C. F. Rydberg och R. V. Täckholm, franskt: 1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 Sf6 4.Lg5 Lb4 5.exd5 Dxd5 6.Lxf6 gxf6 7.Sf3 Sc6 8.Dd2 Da5 9.Lc4 Ld7 10.0–0 0–0–0 11.a3 Lxc3 12.Dxc3 Dh5 13.Tfe1 Thg8 4.Lf1 Se7 15.Sd2 Lc6 16.f3 Dh4 17.Sb3 Tg5 18.Te2 Tdg8 19.De3 Sd5 20.Df2 Dh3 21.Te4 Df5 22.Sa5 Sf4 23.Txf4 Dxf4 24.Sxc6 bxc6 25.d5? Txd5! 26.Dxa7 Dd4† 27.Dxd4 Txd4 28.Ld3 h5 29.Kf2 c5 30.b3 Kb7 31.a4 f5 32.Te1 Kb6 33.Te2 Ka5 34.Ke3 Tgd8 35.Kf2 Kb4 36.Te1 Ta8 37.Te3 Td6 38.Ke1 Ta5 39.Kf2 c6 40.Ke1 Ka3 41.Kd2 Kb2 42.Ke1 c4! 43.bxc4 Txa4 44.Kf2 Td4 45.Te5 Tdxc4 46.Lxc4 Txc4 47.Ta5 Txc2† 48.Kg3 c5 49.Kh4 c4 50.Kxh5 Txg2 51.h4 c3 52.Kh6 c2 53.Tb5† Kc3 54.uppgivet (0–1)

Parti 12
Gustaf Collijn, Ludvig Collijn och Fritz Englund – Tarrasch, nordisk gambit: 1.e4 e5 2.d4 exd4 3.c3 dxc3 4.Lc4 d6(?) (Inte bra ens då.) 5.Db3 De7 6.Sxc3 c6 7.Sge2 b5? 8.Sxb5! d5 (Inte 8.– cxb5 för 9.Ld5 Lb7 10.Dxb5† etc.) 9.Lxd5! cxd5 10.Sec3! Sa6 11.Lf4 Sf6 12.Sd6† Kd8 13.Sxd5 De6 14.0–0–0 Sd7 15.e5 Lxd6 16.exd6 f6 17.Dc3 Se5 18.The1 Ld7 19.Da5† Ke8 20.Dxa6 Kf7 21.Lxe5 fxe5 22.Sc7 Thc8 23.Da5 Tab8 24.Txe5 Dc4† 25.Dc3 Dxc3† 26.bxc3 Kf6 27.f4 uppgivet (1–0)

I Stockholm uppstod en del oenighet och klagomål. Särskilt tyckte de andra stockholmsklubbarna på att Stockholms SS ensamma tog åt sig äran av att gästas av Tarrasch. Argast var man över sällskapets ovilja att dela med sig när det gällde konsultationspartierna.
Den 2 juni var det dags för simultanuppvisning i Grand Hotels stora festsal. Efter misslyckandet med konsultationspartierna ställde nu Tarrasch krav på att motståndarna inte fick vara fler än 27 och att de bästa stockholmsspelarna var utestängda. Samtliga stockholmsföreningar var dock representerade – inklusive Stockholms kvinnliga SS som ställde upp med sin två främsta spelare. Föreställningen började kl. 19.00 och det sista partiet avslutades klockan 4 på morgonen.
Resultatet blev +21 –0 =6. Vinst mot bl.a. Katarina Beskow och dr Hanna Nilsson (senare gift Bernhagen). Remi mot: Sundström, Gustaf Dahl, S. A. G. Svensson, Bäckström, K. Nilsson och Erik Gustaf Schultz (problemist och Socialdemokratens schackredaktör).
Innan Tarrasch lämnade Stockholm för att via Malmö och Ystad återvända till Tyskland kommenterade han svenskarnas schackkunnande i en artikel i Dagens Nyheter.
Han skrev bl.a. att Sverige "under de senaste decennierna har att uppvisa ett kraftigt uppspirande schackliv, kanske det mest blomstrande i hela Europa". Det enda som saknas här är en stormästare. Om sig själv skriver han att tidigare dominerades de Tyska kongressturneringarna av brittiska spelare, men han befriade "Tyskland från det främmande herraväldet över de 64 rutorna".
Tarrasch ansåg att schacket hade blivit en sport, men en sport som hade schackvetenskapen som grund.

Hvar 8 Dag
Under besöket i Sverige kom Tarrasch i kontakt med Hvar 8 Dag vars schackspalt redigerades av Otto Löwenborg, som gärna tog in sina egna (vinst)partier. Denna spalt erbjöds nu Tarrasch att ta över och från den 5 oktober 1913 redigerades den av Tarrasch. Tyvärr innebar förändringen att de svenska partierna försvann från spalten till förmån för stormästarpartier spelade vid de stora turneringarna. Det kanske var bra för spelstyrkan, men illa för den svenska schackhistoriska forskningen.
Hvar 8 Dag gavs ut av Hjalmar Bratt i Göteborg, men hade också en redaktion i Stockholm och arrangerade både problem- och studietävlingar och korrespondensturneringar.

1920

Efter världskriget låg Europa i spillror och många schackspelare hade haft det svårt under krigsåren. Tarrasch hade klarat av krigets fasor kanske bättre än många andra spelare. Han var för gammal för krigstjänst och som läkare kunde han fortsätta sin praktik. Redan på hösten 1914 hade Tarrasch flyttat sin läkarpraktik från Nürnberg till München.
Sommaren 1920 samlades delar av världseliten till en turnering i Göteborg. Det blev ett jättelik arrangemang där 41 spelare delades in i tre klasser och där stormästarklassen kom att mönstra ett imponerande startfält. Inte helt utan orsak. Ludvig Collijn och Rudolf Herzog hade gemensamt ställt upp med 30 000 kronor i prispengar. För Collijn fanns också en idealistisk sida av turneringen, nämligen att få schackmästarna att återknyta de personliga kontakterna som hade varit avbrutna under krigsåren. Det var kanske inte alldeles lätt att återuppta schacket mellan de forna fienderna.
På väg till Göteborg stannade Tarrasch till Malmö där han torsdagen den 22 juli vann ett träningsparti mot Owesson efter fem timmar spel. [I sin minnesruna över Folke Ekström i TfS 2/2000 berättar Lars Grahn om Folke Ekströms första kontakt med den stora schackvärlden sommaren 1920 då Tarrasch skulle ge simultan i Lund på väg till Göteborgsturneringen. Dessvärre hade Tarrasch så fördjupat sig i analyser tillsammans med sin vän Alfred Harksen att han missade både tåget och hela arrangemanget. Simultanen fick ställas in.]
Turneringen i Göteborg var ett världsarrangemang.
Ståhlberg beskriver sin första kontakt med stormästarna när han som tolvåring besökte Göteborgsturneringen 1920: "Vid ett bord satt Tarrasch, den världsberömde teoretikern, som en gång varit allvarlig aspirant på världsmästerskapet, och som ännu efter ett katastrofalt nederlag mot Lasker 1908 försökte övertyga schackvärlden om att han ej var sin väldige rival underlägsen. Han förtärde långsamt en medhavd chokladkaka och studerade med äkta tysk grundlighet de växlande ställningsproblemen. – Ännu var han en stjärna av första ordningen, men med snabbt avtagande lyskraft." Och det var väl inte så underligt, Tarrasch var nu 58 år gammal!
Turneringen spelades på Göta Coldinu-ordens restaurang och vanns Réti före Rubinstein och Bogoljubov. Tarrasch delade 4–7 pris. Vid prisutdelningen hyllades Tarrasch särskilt av sin gamle vän Ludvig Collijn.
Pressen gav dagliga referat och reportage från tävlingarna. Om Tarrasch skriver "Kerr" i Ny Dag: "Liten och torr verkar han som en lantlig skolmagister på besök i stan. Hans ord väga djupt när en ställning bedömes och med förkärlek dyrkar han positionsspelet."
Vid turneringens slut gav Tarrasch en intervju för Göteborgs-Tidningen där han bl.a. säger att det svenska schacket är stadd i rask utveckling som gav rika löften inför framtiden. Han säger också att intresset för schack i hög grad stimulerats under kriget då schacket användes som tidsfördriv i skyttegravarna: "Schackspelets större utbredning är överhuvud den enda kulturvinst, som världen fått genom kriget."
Det finns en gripande passage när GTs reporter noterar: "Under dessa förklaringar över schackspelets egenartade filosofi blev dr Tarrasch´ ögon strålande, som hos en ungdomlig entusiast, och han meddelade även i detta sammanhang, att han tack vare det lyckobringande inflytandet av sin konst kunnat överleva förlusten av sina båda i kriget stupade söner."
Tarrasch funderar också över varför så få kvinnor intresserar sig för schack och han tror att det kan bero på "att schack har så litet att göra med – kärleken!" Han sätter stor tro till schacket som ett pedagogiskt verktyg för ungdomens fostran. Både när det gäller att utveckla sådana egenskaper som ståndaktighet, seghet, fantasirikedom och själslugn. Men också att ungdomen genom schacket "skulle bevaras från många dumheter".
Söndagen den 22 augusti 1920 lämnade Tarrasch Göteborg och Sverige för den här gången.
Tarrasch fortsatte sina goda kontakter med de skånska schackspelarna och i samband med VM-matchen mellan Lasker och Capablanca 1921 skrev han en artikel för SDS om spelarnas för- och nackdelar.
Artikeln finns i sin helhet här.