| |
När
Frank J Marshall (1877–1944) för första gången kom till Sverige i december
1911 var det en stor begivenhet. Det var ännu inte så vanligt att riktigt
stora mästare som kom till Sverige på en simultanturné så Marshall behandlades
som en världsmästare och pressen var full av målande beskrivningar av
honom: "Håret hängde vilt ner i pannan", skrev Eskilstuna-Kuriren.
Göteborgs Posten drog till med att Marshall "äger ett skarpsinnigt,
listigt spelsätt och är en mästare i att sätta fällor" och fortsätter:
"Man behöver blott se hans skarpt skurna ansikte med det indianska höknäbbet
under ett yvigt hängande hår för att få en känsla av att han som en
örn vill slå ner på sitt byte. Han är djärv ända till våghalsighet och
lägger an på vinst utan hänsyn till egen fara." En annan göteborgstidning
kallade honom "världsschackmästare".
Stockholmska Afton-Tidningen (AT) som som först utsett Marshall
till världsmästare gjorde sedan ett försök att förklara vad man menade:
"Marshall är världsmästare i den meningen att han tillhör elitkåren
av schacklärda och är en av schackhovets mest lysande paladiner."
Däri hade AT rätt: Efter segrar i Cambridge Springs 1904 och
Nürnberg 1906 och en rad höga placeringar räknades Marshall till de
främsta i världen. Han var en fruktad, men ojämn, turneringsspelare
och hans glansperiod var väl över. Han sista stora framgång var en seger
i Havanna 1913 före bl.a. Capablanca.
Marshall hade kommit till Europa redan i februari 1911 för att
spela i spanska San Sebastian och därpå i den stora turneringen i Karlsbad.
Nu var han på väg till den andra turneringen San Sebastian i februari
1912 via en lång resa genom Europa fylld av simultaner och uppvisningar.
Så hade då turen kommit till Sverige. Hans gage var rätt modest:
50:– /kväll + resa och uppehälle (50:– 1912 motsvarar i 1999 års penningvärde
strax under 1900–).
Med på resan var också hustrun Caroline och den sexårige sonen
Frank jr.
Helsingborg
Det första stoppet på Marshalls svenska resa var Helsingborg
dit familjen kom lördagen den 30 december 1911, närmast från Köpenhamn
där han givit en simultanföreställning. Redan på kvällen var han inblandad
i en liten, men sen, festlighet med gott om fast och flytande förtäring
och ett flertal fria partier.
Det var inte första gången Skåne gästades av en stormästare –
Tarrasch hade gett simultan i Lund tidigare på året och hade inspirerade
Helsingborgs SS att locka Marshall till Sverige och den första simultanuppvisningen
i Helsingborg överhuvudtaget – och en sämre debutant kunde de ha fått.
Söndagen den 31 december, på självaste nyårsaftonen, kl 13.00
gick simultanuppvisningen av stapeln på Hotell d´Angleterre där Marshall
ställdes mot 35 spelare. Helsingborgs SS mötte upp med "alla" sina spelare,
Höganäs SK kom med 10 spelare men de allra flesta som deltog kallades
"oorganiserade schackvänner", tillstädes var dessutom ett hundratal
åskådare. Rätt bra med hänsyn till att schack knappast var ett folknöje
– ens då.
Innan spelet drog igång hälsades Marshall välkommen av sällskapets
ordförande G. Strandmark. Redan efter 20 minuter kunde Marshall registrera
sin första vinst och fler kom i rask följd.
Omkring kl. 18.30 avslutades föreställningen med ett trefalt
leve (!) för Marshall som uppnådde resultatet +32 =1 –2.
Förlusterna fick han mot Anders Walfrid Ohlsson och Richard Olsson
(ingen av dem hade förståndigt nog varit på lördagskvällens begivenhet)
medan trettonårige Gunnar Tufvesson från Iduna-schackspelarna fick remi.
Därmed var den officiella delen avslutad och den inofficiella
vidtog.
Helsingborgs Dagblad vet berätta vad som följde:
"Sedan den för mr Marshall anordnade middagen avätits under den
angenämaste stämning togs schackpjäserna åter fram och nu kom turen
till de s.k. blixtpartierna. Inte ens den [av] utlänningar så fruktade
svenska punschen kunde nedsätta hans prestationsförmåga, eller snarare
tvärtom. Eller kanske ´felet´ låg hos den oerhörda mängd av cigarrer
den gode mästaren lät gå upp i rök. Utan det ´elexiret´ hade det kanske
gått sämre för honom."
Möjligen, nu förlorade Marshall
överhuvudtaget inte något parti, men i ett konsultationsparti lyckades
helsingborgarna få till en remi: "Ty när klockan slog tolv, reste sig
mr Marshall och erinrade om det nya årets ankomst. ´Jag bjuder remis´,
sade han ´och har äran tillönska ett gott nytt schackår.´"
Erbjudandet accepterades och spelet fortsatte sedan med ytterligare
några partier innan församlingen skingrades på småtimmarna.
På nyårsdagen bjöd kammarskrivare P. Larsson på middag för Marshall
med fru och barn. Frank jr berättade att han minsann också skulle bli
schackmästare som sin far, men Frank sr förklarade att så inte alls
skulle bli fallet: "Ty vi schackmästare får kämpa hårt för tillvaron
och arbetar nog ut oss i förtid." Frank jr blev mycket riktigt inte
heller schackspelare.
Dagen därpå skedde avresan mot Borås dit inbjudan kommit från
stadens två klubbar.
Göteborg
Familjen Marshall kom till Göteborg tisdagen den 2 januari vid
lunchtid. Egentligen skulle de nu fortsätta direkt till Borås, men när
de steg av tåget för att byta möttes de av en delegation från stadens
schackklubbar och där på perrongen träffades en överenskommelse om en
simultan samma kväll kl. 21.00 på Restaurang Valand.
Så Marshall stannade i Göteborg.
Intresset var stort bland stadens spelare som mötte upp med ett
mycket starkt motstånd. Egentligen alltför starkt för en simultangivare
– som dessutom hade ett idogt festande i Helsingborg bakom sig.
Marshall var inte rädd för att ta sig an vem det vara månde i
sina simultanuppvisningar – och dåtidens svenska elit var inte bortskämd
med att möta stormästare så de var pigga på att mäta sina krafter med
honom. Det motstånd han mötte i Göteborg och Stockholm har få andra
simultangivare vågat sig på.
I Göteborg gick det tungt och resultatet blev överraskande:
+13 =6 –11.
Marshall fick inkassera förluster mot: Joel Fridlizius, Helge
Ljunggren, Larsson, F. G. Olsson, G. Johansson, Moldén, Rundbäck, Aurell,
J. Svensson, R. Herzog och Adolf Rydén.
Remi spelade: Karl Berndtsson, Harald Lindgren, O. Nilsson, Fritz
Andersson, Bohman och J. Nilsson.
Parti
1
Marshall – Joel Fridlizius, skotsk gambit: 1.e4 e5 2.d4 exd4
3.Sf3 Sc6 4.Lc4 Sf6 5.0–0 Sxe4 6.Te1 d5 7.Lxd5 Dxd5 8.Sc3 Dh5 9.Sxe4
Le6 10.Lg5 Lb4 11.c3 La5 12.b4 Lb6 13.cxd4 h6 14.Lf6 0–0 15.Sg3 Dd5
16.Le5 f6 17.Lf4 Lg4 18.Le3 (En lång resa för löparen: g5, f6, e5,
f4, e3 – och på e3 står den inte så bra heller.) 18.– Tad8 19.Dd3
Lxf3 20.gxf3 Se5 21.Dc2 Sxf3† 22.Kf1 Sxh2† 23.Kg1 Sf3† 24.Kf1 Sxe1 25.Txe1
f5 26.f4 Lxd4 27.Lxd4 Dxd4 28.Dxc7 Tfe8 29.Txe8 Txe8 30.Dc1 Dd3† 31.Kf2
b5 32.Dc5 h5! 33.Dxf5 Dd2† varefter svart förklarade matt i sex drag.
(0–1)
(Några månader senare skall Fridlizius som förste och ende svensk,
någonsin, besegra Alexander Aljechin vid Sjätte nordiska turneringen
i Stockholm 1912.)
Parti
2
Marshall – Helge Ljunggren, skotsk gambit: 1.e4 e5 2.d4 exd4
3.Sf3 Sc6 4.Lc4 Lc5 5.b4 Lb6 6.a4 a6 7.0–0 d6 8.a5 La7 9.b5 axb5 10.Lxb5
Se7 11.Sxd4 0–0 12.Sxc6 bxc6 13.Ld3 f5 14.Lg5 De8 15.Sc3 Sg6 Kh1 De5
17.Ld2 f4 18.f3 Sh4 19.De2 Tf6 20.Sa4 Tg6 21.Tg1 Txg2! 22.Txg2 Dxa1†
23.Df1 Lh3! 24.Txg7† Dxg7 25.Lc4† d5 26. uppgivet (0–1)
Parti
3
Marshall – Harald Lindgren, skotsk gambit: 1.e4 e5 2.d4 exd4
3.Sf3 Sc6 4.Lc4 Lc5 5.0–0 d6 6.b4 Lb6 (Undviker visligen varianten
6.– Lxb4 7.Sxd4 Sxd4 8.Dxd4 Df6 9.Lb5† c6 10.Dxb4 Dxa1 11.Sc3 med vit
vinstställning.) 7.a4 a5 8.b5 Se5 9.Sxe5 dxe5 10.Dh5 Df6 11.f4 Le6
12.Sa3 0–0–0 13.Kh1 g6 14.Dxe5 Dxe5 15.fxe5 Se7 16.Lg5 Lc5 17.Lxe6 fxe6
18.Tf7 Thf8! 19.Lxe7 Txf7 20.Lxc5 b6! (En finess som Marshall missat
i hastigheten.) 21.Lxb6 cxb6 22.Sc4 Tc7 23.Sd6† Txd6 24.exd6 Txc2
25.Td1 d3? (Med 25.– e5 är vinsten en tekniksak.) 26.Kg1 d2 27.Kf2
e5 28.Ke3 Kd7 29.Txd2 Txd2? (Efter 29.– Tc4 hade svart fortfarande
haft vinstchanser.) 30. remi (1/2–1/2)
Dessvärre
utmärkte sig göteborgarna även på ett mindre smickrande sätt: Spelare
och åskådare analyserade ogenerat partierna direkt på brädet. Det berättas
att när Marshall kom för att göra sitt drag fick han flera gånger själv
placera pjäserna rätt! Det är väl inte helt utan skäl som GT kallar
honom "godmodig". En mindre godmodig person hade nog blivit rätt irriterad.
|
| |
Borås
Efter betan i Göteborg fortsatte så färden till Borås dit de
kom den 3 januari. Frank var inbjuden av Borås SS och SK Fenix till
simultan på Stadshotellet. På stationen möttes familjen av föreningarnas
representanter rektor Strandén och kamrer Herman Risberg som lotsade
dem till hotellet och en stunds vila innan föreställningen som inleddes
kl 19.30 med samling, förfriskningar och hurrarop för Marshall. Kl.
20.00 började själva spelet.
Borås Tidning berättar: "Själva spelöppningen klarade han lätt
och lekande. Med en otrolig snabbhet och snart sagt utan någon betänketid
flyttade han pjäserna på brädet. Allt under det han konsumerade den
ena cigarren efter den andra."
Men så småningom gick det litet tyngre: "Det kunde t.o.m. hända
att han fann sig föranlåten att ta en liten funderare framför någon
spelare, det ökade naturligtvis spänningen hos åskådarna som var många
och utomordentligt intresserade."
Klockan 21.30 gjordes ett timslångt uppehåll för en gemensam
supé med tal för och av Marshall.
Seansen avslutades omkring 00.45 med resultatet +28 =2 –1.
Förlusten kom mot telegrafassistenten Sjöman, remi spelade Claes
Carling och H. Risberg.
Efter ännu några hyllningar till Marshall blev det dags att dra
sig tillbaka, men innan dess fick de som ännu var kvar beskåda ett fritt
parti mellan Marshall och Sjöman som den senare sensationellt nog vann.
Sjöman kunde alltså gå hem med två vinster mot Marshall.
Stockholm
Efter Borås fortsatte familjen tågresan till Stockholm dit de
anlände fredagen den 5 januari och tog in på Park hotell.
Redan samma kväll mötte han 14 av Stockholms SS bästa spelare
i Sällskapets lokaler på Restaurang Tattersall på Grev Turegatan 24.
Även om Stockholms Dagblad konstaterar att det inte blev någon
"verkligt högintressant strid", eftersom Marshall var trött efter resan,
så gjorde han i alla fall ett mycket bra resultat: +11 =1 –2.
Remi fick C. J. Hedén medan Gustaf Nyholm och Otto Löwenborg
vann.
 |
Parti
4
Marshall – Otto Löwenborg, kungsgambit: 1.e4 e5 2.f4 Lc5
3.Sf3 d6 4.d4 exd4 5.Ld3 Lg4 6.h3 Lxf3 7.Dxf3 Sc6 8.0–0 Sge7 9.Dg3
Dd7 10.a3 f5 11.b4 fxe4 12.Lxe4 d5 13.Ld3 Ld6 14.b5 Sa5 15.Sd2 0–0–0
16.Sf3 g5! 17.Dxg5 Thg8 18.Dh4 Sf5 19.Lxf5 Dxf5 20.Sxd4 Lc5 21.Le3?
De4 22. uppgivet (Svart vinner efter ex.vis 22.Df2 Sc4 23.Tae1
Sxe3 24.Txe3 Lxd4 etc.) (0–1)
(T.v. Otto Löwenborg,
1888-1969.) |
På
lördagen, trettondagsaftonen, den 6 januari, mötte han 47 motståndare
i tennislokalen på Lästmakargatan 18. Han introducerades av Ludvig Collijn
klockan 18.30 och fick ett fyrfaldigt leve.
Den kamp som sedan följde beskriver DN målande: "Med en snabbhet,
som av båda sidor krävde en ren handens skicklighet, passerades den
första skärmytslingen. Mästaren ryckte ut med ett par vita bönder, ett
par svarta kom fram lika hastigt, de bytte plats, löpare kilade ut,
hästar hopade över böndernas huvuden – några sekunder framtrollade i
många fall ett ganska rörigt och livligt slagfält . . . Så gick det
borden runt, gång på gång under det att herrar Collijn, Nyholm och Langborg
gick omkring i fyrkanten och tillsåg att ingen fingrade på pjäserna."
[Stor skillnad mot i Göteborg, alltså.]
Så småningom mattades tempot: "Fann han inte draget genast blev
han nervös, bet i sin mörka cigarr, grimaserade starkt och stampade
i golvet med lackkängan – han var klädd i smoking, hade ett blekt ansikte
med en tunn falknäbbsnäsa och yvigt bakåtstruket hår av någon rödaktig
kulör."
Till slut blev resultatet blev +26 =10 –11.
Parti
5
Marshall – O. Sundström, preussiskt: 1.e4 e5 2.d4 exd4 3.Sf3
Sc6 4.Lc4 Lc5 5.0–0 Sf6 6.e5 d5 7.exf6 dxc4 8.Te1† Le6 9.Sg5 Dd5 10.Sc3
Df5 11.Sce4 Lb6(?) (Ger vit möjlighet till ett våldsamt angrepp,
som blir farligt eftersom svart aldrig kommer till rockad.) 12.fxg7
Tg8 13.g4 Dg6 143.Sxe6 fxe6 15.Lg5! Txg7 16.Df3 Tf7 17.Sf6† Kf8 18.Txe6
Tad8 19.Tae1 Kg7 20.Se8†? (Marshall tror sig vinna kvalitet, men
när krutröken har skingrats visar det sig att svart står på plus. Efter
20.Dh3 är svart försvarslös.) 20.– Txe8 21.Txg6† Kxg6! 22.Dd1 Txe1†
23.Dxe1 Kxg5 24.De6 Tf4 25.Dg8† Kh6 26.Kg2 Se5 27.f3 Sg6 28.Kg3 Tf8
29.Dxc4 Txf3† 30.Kg2 Sh4† 31.Kh1 Kg7 32.De2 Te3 33.Df2 Sf3 34.h4 d3
35. uppgivet (0–1)
Efter
föreställningen menade han att motståndet varit hårdare än han räknat
med. Han försöker inte förklara bort förlusterna, tvärtom förnekade
han att "någon slags trötthet eller indisposition försämrat resultatet".
Och han fortsatte: "Jag kan försäkra er, att jag är van vid att bland
ett femtiotal motspelare finna fem à tio som är verkligt goda. Här var
det cirka fyrtio, som jag måste ge det betyget."
Social-Demokraten konstaterar att Marshalls betyg åt de svenska
spelarna är "synnerligen högt" trots att "vi här i Stockholm ej ha några
spelare som kunna ägna sig åt spelet annat än jämförelsevis få lediga
stunder". SocDem har en egen förklaring: "Det är visst och sant, att
schackspelet i Stockholm de senaste åren tagit ett mycket gott uppsving
och detta icke minst beroende på det stigande intresset på arbetarehåll
för spelet."
Efter en dags ledighet spelade
Marshall den 8 januari tre konsultationspartier mot spelare från Stockholms
SS återigen på Tattersall.
En av stockholmstidningarna beskriver föreställningen målande,
ehuru med lätt förvirring beträffande Marshall själv som kallas "den
engelske schackvärldsmästaren":
"Han är elegant klädd, smoking med sidenuppslag, han är slätrakad,
näsan indianskt skarp, håret långt. Det logiska tänkandets skarpaste
rynkor ge karaktär åt hans panna, luggen hänger ned i ögonen, de smala
händerna darra av nervositet medan fingrarna rullar den otända cigarren.
– – – Runt omkring står sällskapets medlemmar, nästan andlöst avvaktande
nästa drag.
Mr Marshall tänder sin länge torrökta cigarr, sakta lyfter sig
hans magra hand över brädet, och som en tjuv vilken är rädd om sitt
rov, har han med en blixtsnabb rörelse flyttat tornet tre rutor framåt.
– – –
Det är som draget vore förlösande
för hans ingeniums rörlighet. Ansiktet lyser upp, munnen mister sin
skärpa, ögonen lämnar bordet och söker gaskronans flämtande ljus; under
intrycket av tänkandets förlossning blir kroppen nervöst rörlig, fötterna
trumma en jigg, fingrarna vila sig icke ett ögonblick, och med ett energiskt
ryck kastar sig mästaren över nästa bord."
Resultatet blev ett framgångsrikt oavgjort för stockholmsspelarna:
+1 (mot Anton Olsson, S. A. G. Svensson och Gustaf Dahl)
=1 (mot Ludvig Collijn, V. Dahlberg och Fritz Englund)
–1 (mot Hugo W. Langborg, Otto Löwenborg och R. V. Täckholm).
Parti
6
Ludvig Collijn, V. Dahlberg och Fritz Englund– Marshall, damgambit:
1.d4 d5 2.Sf3 e6 3.c4 Sd7 4.Sc3 c6 5.e4 dxe4 6.Sxe4 Sgf6 7.Ld3 Sxe4
8.Lxe4 Sf6 9.Lc2 Lb4+ 10.Ld2 Db6 11.Lc3 Lxc3† 12.bxc3 Db2 13.0–0 Dxc3
14.Se5 0–0 15.Tc1 Db2 16.g4(!) Td8 17.g5 Sd7! (Marshall hittar det
räddande draget. På 17.– Txd4 följer t.ex. 18.Dxd4 Dxd4 19.Tfd1 Dd7
20.Sxd7 Sxd7 21.Td6 med överlägset spel.) 18.Lxh7† Kf8 (Inte
18.– Kxh7 för 19.Dh5† Kg8 20.Dxf7† Kh7 21.De7 och vit vinner.) 19.Sxf7
Kxf7 20.Tc2 Da3 21.Dh5† Ke7 22.Te1 Sf8 23.Te3 Db4 24.Tf3 Txd4! 25.Df7†
Kd8 26.Dxf8† (Efter 26.Dxg7 Tg4† 28.Tg3 Txg3† följt av 29.Sxh7 är
svart i fördel.) 26.– Dxf8 27.Txf8† Ke7 28.Tg8 Tg4† 29.Kf1 Txg5
30.Td2 e5! 31.Td3 e4 32.Te3 Kf7 33.Ke1 Th5 (Bättre var 33.– Tg1†
och efter exempelvis 34.Kd2 Tg2 35.Txe4 Txf2† 36.Ke3 Txh2 37.Tf4† Ke7
38.Txg7 Kd6 med lika spel.) 34.Th8 b6 35.Lg8† Kg6 36.Lf7† Kxf7 37.Txh5
Lg4 38.Tg5? (Nu försvinner h-bonden och med den vits vinstchanser.
Bättre möjligheter erbjöd 38.Th4.) 38.– Lf3 39.Kd2 Td8† 40.Kc2 Th8
41.Ta3 Txh2 42.Txa7† Kf6 43.Tgxg7 Txf2† 44.Kc3 Tf1 45.Kd4 Td1† 46.Ke3
Tc1 47.Kf4 Txc4 48.Tad7 remi (1/2–1/2)
Parti
7
Marshall – Hugo W. Langborg, Otto Löwenborg och R. V. Täckholm,
skotsk gambit: 1.e4 e5 2.d4 exd4 3.Sf3 Sc6 4.Lc4 Lc5 5.0–0 d6 6.b4 Lb6
7.a4 a5 8.b5 Se5 9.Sxe5 dxe5 10.f4 Dh4! 11.Lxf7† (Lockande, men förhastat.
Bättre var 11.fxe5 Le6 12.Lxe6 fxe6 13.Dd3 följt av 14.Sc4 med goda
angreppschanser.) 11.– Kxf7 12.fxe5† Ke8 13.Df3 Sh6 14.Lxh6 Dxh6
15.Df7† Kd8 16.Dd5† Ld7 17.Dxb7 (Eller 17.Sa3 De6 18.Sc4 d3† 19.Kh1
dxc2 med svart fördel.) 17.– Ke7 18.Sa3 De6 19.Kh1 Taf8 20.Dd5 Txf1†
21.Txf1 c6! 22.Dd6† Dxd6 23.exd6† Kxd6 24.Sc4† Kc5 25.Se5 Le8 26.Tf5
Kb4 27.bxc6 Kc3 28.Tf3† Kxc2 29.Tf2† Kb3 30.h4 Lc7 31.Sd3 Lxc6 32.Sc5†
Kc3 33.Tf1 Kd2 34.Tf2† Ke3 35.Tf3† Ke2 36.Se6 Le5 37.Tf5 d3! 38.Txe5
d2 39.Sf4† Kf1 40.Sd5 Lxd5 41.Txd5 Ke2 42. uppgivet (0–1)
|
| |
Uppsala
Den
9 januari gick resan till Uppsala där Upsala allmänna SS och Studenternas
SS hade gemensamt inbjudit till simultan på Smålands nation.
Föreställningen började omkring 20.00 och slutade omkring 23.30
och lyckligt nog finns här hela deltagarförteckningen bevarad.
Resultat +18 =6 –1:
Vinst mot: Oscar Ahlund, A. Ankarsten, W. Brodd, Richard Enström,
E. Eriksén, K. Eriksson, B. Hellsten, O. Hilding, G. Lagerström, A.
Aurell, H. Laurell, W. Lundell (Uppsalas starkaste spelare under många
år), M. Nordin, G. Pettersson, H. Strandberg, Primus Wahlmark (riksdagsman
(s) och SSFs vice ordförande 1940–41), E. Wistedt och O. Öberg.
Remis mot: G. Brodd, L. Eriksson, J. A. Roos, W. Sjökvist,
H. Sperber och M. Wiberg.
Förlust mot: K. Olsson.
Parti
8
Problemisten Johan August Ros (1864–1937) föddes i Murum, Älvsborgs
län och fick sin utbildning i Uppsala innan han flyttade till Boden
som lärare och rektor i den kommunala mellanskolan. Efter sin pensionering
återvände han till Uppsala.
J. A. Roos – Marshall, Albins motgambit: 1.d4 d5 c4 e5 (Öppningen
har fått sitt namn efter österrikaren Adolf Albin (1847–1913) Albins
dödsår är inte 1920, som vanligtvis påstås i diversekällor, se essän
Professor Adolf Albins underbara resa i Sverige.
Albins motgambit användes
ibland av Marshall vid simultanföreställningar.) 3.dxe5 d4 4.Sf3
Sc6 5.a3 Lg4 6.Sbd2 Dd7 7.b4 f6 8.exf6 Sxf6 9.Lb2 0–0–0 10.Da4 Kb8
11.b5 Se7 12.Lxd4 Sc8 13.e3 Sb6 14.Da5 Df5 15.Dc3 Lc5 16.Ld3 Lxd4
17.Sxd4
Dh5 18.S2b3 The8 19.a4 Dg5 20.Dd2 Sbd7 21.h3 Lh5 22.0–0 Se4 23.Db4
Sdf6 24.Sc6†? (Vit borde ha fortsatt sitt angrepp med 24.a5, eller
i varje fall förberett draget med Kh1.) 24.- Ka8 25.Sxd8 Lf3!
26.g4 Sxg4 27.Se6! (Räddar vit till evig schack.) 27.– Dh4
28.Sxc7† Kb8
29.Sa6† Ka8 30.Lxe4 Dxh3 31.Sc7† remi (1/2–1/2)
Stockholm
Efter sin uppvisning i Uppsala återvände Marshall till Stockholm
där han den 10 januari åter gav en simultanuppvisning med skarpt motstånd.
Resultatet blev: +25 =3 –7.
Parti
9
Marshall – H. C. Bäckström, skotsk gambit: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6
3.d4 exd4 4.Lc4 Lc5 5.0–0 d6 6.b4 Lb6 7.a4 a5 8.b5 Se5 9.Sxe5 dxe5 10.Dh5
De7 11.La3 Sf6 12.Dg5 Lc5 13.Lxc5 Dxc5 14.Dxg7 Tf8 15.Dxf6 Dxc4 16.Dxe5†
Le6 17.Sa3 Dc3 18.b6 c6 19.Dc7 Lc8 20.Tfd1 Tg8 21.De5† Le6 22.Dxd4??
(Förlorar omedelbart, med Td3 följt av f4 har vit vunnet spel.)
22.– Df3! 23.g3 Lh3 24.De5† Kf8 25.Dc5† Kg7 26.Dd4† f6 27.Dd7† Lxd7
28.Txd7† Kh8 och efter ytterligare några drag gav vit upp. (0–1)
Parti
10
Fritz Englund – Marshall, damgambit:
1.d4 d5 2.Sf3 e6 3.c4 c6 4.Sc3 dxc4 5.e3 b5 6.Se5 Sf6 7.Df3 Lb4 8.Sxc6
Sxc6 9.Dxc6† Ld7 10.Df3 0–0 11.Le2 Tc8 12.Ld2 Lc6 13.Dh3 Lxc3 14.Lxc3
Sd5 15.Ld2 Ld7 16.Tc1 e5 17.Df3 Lc6 18.e4 exd4! 19.exd5 Lxd5 20.Dg4
d3 21.Lc3 f6 22.Lf3 Te8† 23.Kd1 Lxf3† 24.gxf3 Te2! 25.Lxf6 Dxf6 26.Dxc8†
Kf7 27.Dd7† Kf8 28.Dc8† Kf7 29.Db7† Kg6 30.Tg1† Kh6 31.Dxb5 Txf2 32.Dd5
Df4 33.De6† g6 34.Dh3† Kg7 35.Dd7† Kh6 36. remi (1/2–1/2)
Eskilstuna
Eskilstuna blev sista anhalt på Marshalls hektiska program. Den
11 januari anlände han på förmiddagen till ett snöigt Eskilstuna.
Han möttes på stationen av sällskapets kassör Ernst Bergqvist
som hälsade honom välkommen till "Sveriges Sheffield". Men
Marshall som varit också i Sheffield tyckte inte att de två städerna
liknande varandra så mycket - Eskilstuna var mycket renare. (Kanske
beroende på den nyfallna snön.)
Kl. 19.00 började föreställningen som omfattade hela 50 bord.
Vid midnatt var föreställningen över med resultatet + 32 =16 –2.
Förlusterna kom mot E. Bager, Torsberga, och G. Vestfors, Eskilstuna
ASS.
Mängden remipartier berodde enligt lokalpressen på den
sena timmen och att många då, liksom Marshall själv, ville avsluta
föreställningen.
Efteråt bjöds på sen supé där också många spelare deltog och
Marshall fick en eskilstunakniv som minne.
Avresa
Så äntligen fick Marshall tillfälle till några dagars vila och
familjeliv med bara litet lättsam samvaro på programmet, och med detta
kändisparti mot bröderna Collijn, författaren (och problemisten) Hjalmar
Söderberg och konstmecenaten Ernst Thiel.
Parti
11
Ernst Thiel, Hjalmar Söderberg, Gustaf Collijn och Ludvig Collijn
– Marshall, damgambit: 1.d4 d5 2.Sf3 Sf6 3.c4 e6 4.Sc3 Sbd7 5.Lg5
c6 6.e3 Da5 7.Sd2 Lb4 8.Dc2 0–0 9.Lh4 c5 10.Le2 cxd4 11.Sb3 Db6 12.exd4
dxc4 13.Lxc4 Dc6(?) 14.Ld3 Dxg2? (Testamentsbonden bringar bara olycka,
så också den här gången.) 15.0–0–0 Dh3 16.Lg3 b5 17.Thg1 Lb7 18.Lf4
Dh4 19.Le3 Dxh2 20.Tg5 h6 21.Txb5 Lxc3 22.Txb7 Tfc8 23.bxc3 Sb6 24.Sc5
Sfd5 25.a3 Tc6 26.c4 Sxe3 27.fxe3 Dd6 28.Tg1 Txc5! (Enda sista försök
att fiska i grumligt vatten.) 29.dxc5 Dxc5 30.Lh7†! Kh8 31.Dc3 e5
32.Lc2 Sxc4 33.Tb3 Tc8 34.Dd3 g6 35.Txg6 fxg6 36.Dxg6 Dc7 37.Dxh6† Kg8
38.Tc3 uppgivet (1–0)
Detta
tillfälle beskriver Hjalmar Söderberg i ett brev till Gustaf
Collijn 1928: "Du erinrar mig, käre Gustaf Collijn, om den
minnesvärda afton i Thielska galleriet - vad det år 1911?
- då din bror Ludvig, Ernst Thiel och du och jag med gemensamma
ansträngningar lyckades besegra Marshall. Det vill säga, vad
mig angår, spelade jag huvudsakligen ängeln Gabriels roll
som budbärare mellan de båda schackborden. Men jag tror nog
att jag bidrog til segern i alla fall, nämligen på det viset,
att Marshall måste anstränga hela sin intelligens för
att begripa min dåliga engelska, så att han inte fick så
värst mycket över till schackpartiet. Annars var det förstås
din bror Ludvig, som var vår kommenderande general, och (åt)
honom äran! Din gamle vän Hjalmar Söderberg"
Den
14 januari var det dags för familjen Marshall att dra vidare. De tog
båten från Stockholm till Helsingfors dit de anlände den 15 januari.
Finlands största svenskspråkiga tidning Hufvudstadsbladet skrev
entusiastiskt: "Helsingfors lyckliga läge som genomfartsort på traden
Stockholm-Petersburg, varav musiklivet i så eminent grad profiterat,
har nu börjat möjliggöra även schackmästarebesök hos oss."
Helsingfors SK och Akademiska klubben hyrde nya Studenthusets
festsal för tre simultanuppvisningar. På tre dagar (16, 17, 18 januari)
mötte där Marshall 129 motståndare (44+55+30), dessvärre är resultatet
delvis höljt i dunkel.
Därefter fortsatte Marshall till Petersburg för att så småningom
komma till Spanien och den dubbelrondiga turneringen i San Sebastian
19 februari – 20 mars där han kom sexa på 9 1/2 poäng långt efter Rubinstein,
Nimzowitsch och Spielmann.
Det här var Rubinsteins fantastiska år då han vann fyra turneringar
på raken: Wilna, San Sebastian, Breslau (delad seger med Duras) och
Pistyan. Men det är en helt annan historia.
Marshall återkom till Sverige i samband med Schack-OS i
Stockholm 1937 då han var spelande lagledare för USA.
 |
Ludvig
Collijn och Marshall vid OS-lottningen, Stockholm 1937. |
|
