Sthig Jonasson:
Capablanca i Sverige
1928

Det är inte så ofta som schacket toppar stockholmsdrakarnas förstasidor flera dagar i rad. Men under några hektiska dagar i början av november 1928 skedde det. Då kom nämligen Capablanca på sitt enda besök i Sverige.

Förberedelser
Det hela började överraskande i mitten av oktober då Stockholms-Tidningen toppade sin förstasida med nyheten: "Capablanca, vår tids stora schacksnille, spelar i Stockholm." Den 20 november skulle Ludvig Collijn fylla 50 år och det här var "… ett led i hyllningarna och för att på samma gång bereda schackspelets mångtusende vänner en högtidsstund…"
Aljechin var världsmästare, men Capablanca var världens favorit. Han var den nya tidens man. Han kunde föra sig i de finaste salonger och var nästan inte ens schackspelare – han var världsmannen som spelade schack. Det var inte av en slump som han av Kubanska staten blev försedd med diplomatisk status.
ST gjorde ett stort nummer av sitt initiativ som kom att bli årets stora schackevenemang i Sverige beledsagat av ett makalöst ordsvall. H. F-nk (Henrik Frank) skrev lyriskt om Capablancas spelstil: "Så logiskt betvingande bygger Capablanca upp sitt spel, så pantersmidigt låter han pjäserna gå över brädet att han aldrig blottar sig för hugg." Frank nämner visserligen att Capablanca är ex-världsmästare, men menar att han besegrades av Aljechin bara för det att han var totalt otränad – utom i tennis och biljard.
Capablanca hade engagerats för två uppvisningar i Blå Hallen. Söndagen den 4 november skulle han i en klockmatch möta sju av Stockholms främsta spelare och måndagen den 5 november var det simultan mot 34 motståndare.
Gensvaret blev omedelbart. På några dagar hade föreningar och enskilda anmält ett par hundra spelare till måndagens simultan. Av dessa valde en särskild kommitté ut 34 ut för att spela mot "den geniale kubanen".
Spänningen var stor på söndagsmorgonen den 4 november då Capablanca anlände till Stockholms Central med tåget klockan 08.55 från Köpenhamn.
ST skriver: "När Capablanca, spänstig som en ung pojke – han är ju inte heller precis så lastgammal [39 år] – och med ett vackert småleende, som lyste upp hans regelbundna drag, hoppade ned från sin vagn, spelade hans stora själfulla ögon ut över de väntande för att upptäckta dem, som skulle möta honom . . ."
Han möttes av Ludvig och Gustaf Collijn, hovrättsrådet Hugo Leijon från STs ledning, redaktörerna Knut Holmberg och Henrik Frank, dessutom Kubas generalkonsul Hans Osterman (han med marmorhallarna) och ett stort antal journalister, fotografer och schackspelare. Spårvägsmännens SK överlämnade ett fång ("laxfärgade") rosor.

Klockmatchen
Efter att ha vilat ut hemma hos Hans Osterman och ätit en lätt lunch gick färden till Blå hallen i Stadshuset där Capablanca mötte ett starkt sjumannalag från Stockholm.
Mitt på golvet stod de sju borden i en liten inhägnad, runt väggarna var stora demonstrationsbräden utplacerade och publiken tryckte på. Det började kl. 14 med att Hugo Leijon hälsade välkommen, han sade bl.a. "Det är idag en stor dag inom vår schackvärld. Ett enastående tillfälle har yppat sig att hit inbjuda schackmästarnas konung. - - - Capablanca föregås av en hel legend, som förvisso motsvaras av verkligheten och som vet berätta om de underbara bragder han utfört på schackbrädets slagfält." Vänd till Capablanca sade han: "Jag hälsar eder välkommen till denna fredliga strid och den glada tävlan, som ni haft älskvärdheten att antaga… nu glädja vi oss åt att få se eder personligen i de svenska schackspelarnas krets och bevittna edra bragder."
Ludvig Collijn presenterade de sju spelarna för Capablanca och så gick det igång. Före matchen hade några av de sju spekulerat i utgången, bl.a. trodde Stoltz på vinst för Capablanca med 5–2 (+3 =4) och Lundin trodde att Capablanca skulle "behöva hela sitt geni för att nermeja oss alla sju i en och samma drabbning."
ST refererar matchen utförligt och beskriver Capablanca som: "En mörk blixtrande typ, mannen som blev stor inför sin uppgift. Med sitt flödande ingenium hade han inom kort tvingat de sju mästerspelarna, motståndarna, till djup begrundan vid borden."
"Kring rundeln, där kampen pågick, stod publiken i mångdubbla led liksom förhäxad, och från den tätt packade läktaren sögos blickarna ned mot den svarte kubanen, som smidigt, elegant manövrerade på en sjudubbelt farlig front."
Capablanca varken rökte eller drack (ens vatten) under spelet: "När han lämnade salen kunde ingen se på honom att han arbetat intensivt under närmare fyra timmar i tobaksrök och hetta. Hans ansiktsfärg var inte en nyans förändrad och inte en svettdroppe stod att upptäcka på hans panna."
Det här var kanske i första hand inte ett schackligt evenemang, utan ett socialt som ger en antydan om Ludvig Collijns plats och ställning i det stockholmska livet. Det Stockholm som syntes och kändes igen och som var det ringaste schackintresserat bevistade arrangemanget. Bland de 700 åskådarna fanns bl.a. kammarrättsrådet von Wolker och den unge uppåtgående juristen Axel Rosengren, som kom till föreställningen i smoking med vit väst. (Axel Rosengren bytte senare namn till Folke Rogard.)
Redan i rubriken till referatet visade ST sin ohöljda beundran: "En storstilad Capablanca" och "Glänsande inledning på STs schackdagar" med underrubriken: "En storstilad dag: schackspelets konung som gäst i Stockholm. Söndagen blev en högtidsdag för alla schackspelets vänner." Också Capablanca var förtjust: "Jag har aldrig och lär väl näppeligen, sedan jag rest härifrån, mera få spela i en så förtjusande sal som Blå hallen…"
Alldeles bortsett från alla vänligheter visade Capablanca sin klass och vann med +5 –2.

Capablanca vann mot: dr Bertil Almer, Karl W. Andersson, Gustaf Dahl, Erik Lundin och Gustaf Nyholm.
Förlorade mot: Karl Olsson och Gösta Stoltz. De båda vinnarna fick STs plakett i silver (en hedersbevisning som i allmänhet var förbehållen större idrottsprestationer).

Parti 1
Capablanca – Karl Olsson, Réti: 1.Sf3 Sf6 2.c4 e6 3.b3 d5 4.Lb2 Le7 5.g3 0–0 6.Lg2 c5 7.cxd5 exd5 8.0–0 Sc6 9.d4 Se4 10.dxc5 Lxc5 11.Sc3 Sxc3 12.Lxc3 Le6 13.Tc1 Lb6 14.Dd2 f6 15.Sd4 Sxd4 16.Lxd4 Dd7 17.Tfd1 Tfd8 18.a4 Dd6 19.a5 Lxd4 20.Dxd4 Da6 21.b4 Td7 22.Td3 Tad8 23.Te3 Dd6 24.b5 Lf7 25.Tc5 (Varför inte Dxa7?) 25.– Tc7 26.Tec3 Txc5 27.Txc5 Le6 28.Lf3 Kf8 29.Kg2 De5 30.Dxe5 fxe5 31.Tc7? e4 32.Lh5 g6 33.Txb7 gxh5 34.e3(?) d4! 35.exd4 e3 36.Kf1 Lc4† 37.Ke1 e2 38. Uppgivet

Parti 2
Capablanca – Erik Lundin, spanskt: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.0–0 Le7 6.Te1 b5 7.Lb3 d6 8.c3 Sa5 9.Lc2 c5 10.d4 Dc7 11.Sbd2 Lg4(?) 12.h3 Lh5 13.d5 0–0 (Bättre 13.– g5! 14.g4 Lg6 15.Sxg5 h5! etc. "Man var väl paralyserad", skriver Lundin i sin självbiografi.) 14.Sf1 Sb7 15.g4 Lg6 16.Sg3 Sd7 17.h4 f6 18.h5 Le8 19.a4 Sb6 20.a5 Sc4 21.b4 g6 22.hxg6 hxg6 23.Kg2 Ld7 24.Sh4 Kg7

(Nu tyckte Lundin att det var klart att spela Th8.) 25.Sgf5†! gxf5 26.gxf5 Tg8 27.Dh5 Le8 28.Sg6 Ld8 29.Kf3! uppgivet

Parti 3
Gösta Stoltz – Capablanca, dambondespel: 1.d4 (I likhet med tidens sed spelade Capablanca vart annat parti svart, men han fordrade att de som hade vit skulle spela 1.d4) 1.– Sf6 2.c4 e6 3.Sf3 b6 4.g3 Lb7 5.Lg2 Lb4† 6.Ld2 De7 7.0–0 0–0 8.Sc3 d6 9.Dc2 c5 10.Tad1 Lxc3 11.Lxc3 Se4 12.Le1 f5 13.dxc5 bxc5 14.Sd2 Sf6

15.e4! Sc6 16.f4 Sd4 17.Dd3 Tab8 18.b3 Sg4 19.h3 Sh6 20.Lf2 e5 21.Tde1 Tbe8 22.b4! Dd7 23.b5 Te7 24.a4 fxe4 25.Sxe4 g6 26.fxe5 Lxe4 27.Lxe4 dxe5 28.Ld5+ Kg7 29.Kg2 Shf5 30.g4 Sd6 31.Lh4 T7e8 32.Txf8 Txf8 33.Txe5 Kh8 34.Te7 Dd8 35.De3 Sxc4 36.Lxc4 Da8† 37.De4 uppgivet

Efter partiet tyckte Stoltz att det var "roligt att studera vilken enastående klar och sund uppfattning av spelet Capablanca har".

Parti 4
Gustaf Dahl – Capablanca, Nimzoindiskt: 1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Lg5 h6 5.Lxf6 Dxf6 6.Sf3 c5 7.e3 Sc6 8.Tc1 cxd4 9.exd4 0–0 10.Ld3 d5 11.0–0 dxc4 12.Lxc4 Td8 13.Se4 Df4 14.Dd3 Ld7 15.a3 Le7 16.La2 Le8 17.Tfd1 Tac8 18.g3 Df5 19.De3 Db5 20.b4 a5 21.Sc5! Kh8 22.Lc4 Db6 23.Sa4 Da7 24.b5 Sb8

25.b6
Litet onödigt den svarta damen står inte bättre på a7 än på a8. En kommentator föreslog offervarianten 25.Lxe6 t.ex. 25.– Txc1 26.Txc1 fxe6 27.Dxe6 Lf6 28.Tc8 Ld7 29.Txd8† Lxd8 30.Dd6 Lf6 31.b6 Da8 32.Df8† Kh7 33.Sc5 med vinst.
25.– Da8 26.Sc5 Sd7 27.Sxd7
Bättre 27.L xe6, eller 27.Ld3 med fortsättningen 27.– Sxb6 28.De4 g6 29.Sxe6 fxe6 30.Dxe6 Se5 31.Sxe5 etc.
27.– Txd7 28.Se5 Td6 29.Sg4 Tdc6 30.Ld3 Txc1 31.Txc1 Lxa3 32.Tc7 Txc7 33.bxc7 Dc8 34.De5 Kg8 35.d5 Ld7 36.dxe6 Lxe6 37.Dxa5 Ld6 38.Se3 Dxc7 39.Da8+ Db8 40.Da5 b6 41.Dh5 Lf8 42.Sf5 Dd8 43.Df3 g6 44.Sh4 Dd4 45.Lf1 Kg7 och efter ytterligare några drag gav vit upp.

Parti 5
Capablanca – Gustaf Nyholm, Réti: 1.Sf3 e6 2.g3 f5 3.Lg2 Sf6 4.0–0 Le7 5.Sc3 0–0 6.d3 d6 7.Se1 Sc6 8.d4 d5 9.Lf4 Ld6 10.Sf3 Lxf4 11.gxf4 Se4 12.e3 Ld7 13.Kh1 Tf6 14.De1 Th6 15.Tg1 De8 16.Lf1 Dh5 17.Le2 Sf6 18.Tg5 Dh3(!?)

En intressant ställning som blev omtalad och analyserad i pressen.
19.Tg3!
Capablanca genomskådar Nyholms fälla: 19.Lf1 Dxf3 20.Lg2 Sxd4! och svart återvinner damen och får två bönder mer, t.ex. 21.Dg1 Sg4! 22.Lxf3 (På 22.Taf1 Th4 är vit förlorad.) 22.– Sxf3 23.Dg3 Txh2† 24.Dxh2 Sfxh2 25.Th5 Lc6 och vits ställning är bekymmersam.
Andra fortsättningar är inte bättre, t.ex. 21.Df1 Sg4! 22.Lxf3 Txh2† 23.Kg1 Sxf3† (eller Txh2) etc., eller 21.Kg1 Sg4 22.h3 Dxh3 23.Lxh3 Sf3† 24.Kf1 Sxe1 25.Lxg4 Sxc2 etc. Och 21.exd4 besvaras givetvis med det enkla Dxf4, liksom 21.Lxf3 med Sxf3 och vit måste ge damen för att gardera matten.
19.– Dh5 20.Df1 Sg4 21.h3 Df7 22.Dg2 Sf6 23.Se5 Sxe5 24.fxe5 f4? 25.exf4 Se4 26.Tg4 Tf8
Bättre var 26.– Sxc3 27.bxc3 c5 följt av Tac8.
27.Sxe4 dxe4 28.Kh2 Tg6 29.Txg6 hxg6 30.Dg5 Dxf4† 31.Dxf4 Txf4 32.Kg3 Tf8 33.Lg4 Kf7 34.c4 och vit utnyttjade svarts usla bondeställning till vinst.

	Från klockmatchen i Stadshuset.
		Upp

Radioföredrag
Efter uppvisningen bjöd Hans Osterman på en sightseeingtur genom Stockholm. Capablanca uppskattade Stockholm för stadens "stora skönhets skull".
Senare på kvällen var det bankett på Grand Hotel. Då höll Hugo Leijon åter ett tal och överlämnade STs plakett i guld. Men efter endast en kort stund "kordial samvaro" måste Capablanca bryta upp för att bege sig till Radiotjänst på Kungsgatan där han höll ett föredrag i radio.* Inslaget varade från 20.55 till 21.15. Närmast före var en konsert och efter följde nyheter. Så här sade Capablanca bl.a.:

- Man hyser ofta den föreställningen att schackspelet är något svårt, som fordra timmar och åter timmar av arbete och stor ihärdighet, om man vill komma därhän att kunna spela även med ganska medelmåttiga anspråk. Otvivelaktigt är även detta förhållandet i många fall. Men dock inte alla. Överdängarna, så att säga, besitta i den medfödda skickligheten, en grundläggande egenskap, en skicklighet, som inte utvecklas i mån av övning, studier och observation. Denna medfödda skicklighet i sin tur kan i hög grad variera: i vissa fall är den mycket stor, medan den i andra är obetydlig. Jag, till exempel, lärde mig spela schack, då jag var fyra år gammal - blott och bart genom att titta på några gånger, då andra spelade och utan att någon egentligen lärde mig, hur det skulle gå till. I det här fallet var det tydligen naturen själv, som gjorde sitt verk - och inte jag.
- - -
- Otvivelaktigt äro metodiskt bedrivna studier ingalunda överflödiga; de äro tvärtom i många fall till avsevärd fördel, ja, nästan nödvändiga, men de äro inte alltid oundgängliga.
- - -
- Vad nu angår de egenskaper, som erfordras för att komma fram till en framstående ställning, som schackspelare, så visa sig dessa synnerligen brokiga och variera mycket hos de kända spelarna. Med hänsyn till de olika raserna finnas några, t.ex. den slaviska rasen, som tyckes besitta större förutsättningar än andra, men enligt min mening spelar klimatet en större roll. De folk som bo i länder med ett kallt klimat och långa vintrar och där mycket av verksamheten naturligt måste ske inomhus, ja, sådana folk måste i schackspelets konst visa sig överlägsna sådana som njuta av ett milt och varmt klimat och ha sin verksamhet förlagd i ljuset från solen och för övrigt i förhållanden som föga lämpa sig för studier eller den yttersta abstrakta reflexionen.
- - -
- Sådana personer, som liksom jag själv under åratal levat ett sportfyllt liv, äro i behov av den fysiska rörelsen för att sedan kunna utveckla hela sin själsliga energi under en längre tidsrymd: de däremot, som alltid fört ett stillasittande liv, kunna reda sig denna rörelse förutan.

Efter radioframträdandet fortsatte efterfesten hemma hos Hans Osterman.

Simultanuppvisningen
Dagen därpå, måndagen den 5 november, inföll ännu en folkfest då Capablanca mötte 34 spelare i Blå Hallen. Spelarna kom inte bara från Stockholm utan också landsorten var representerad. Dessutom deltog två "amatörer" – författaren Erik Lindorm och tidningsmannen Torsten Tegnér. Också nu hade drygt 700 åskådare infunnit sig, och det blev ännu flera längre fram på kvällen. Entrén kostade 2 kronor och biljetterna hade snabbt sålts slut på STs depeschkontor.
När Capablanca kom in i lokalen kl. 19.00 var spänningen förtätad. Efter en kort presentation började tillställningen kl. 19.15.
"Man väntade panterns språng från bord till bord i den glupande segerviljans tecken," skriver ST. Men de som hade väntat sig angreppsspel blev besvikna: "han malde sig fram, grävde skyttegravar och byggde taggtrådsstängsel". Bortsett från mot Erik Lindorm och Torsten Tegnér var inget parti färdig före tolvslaget men så inom en halvtimme var ett tiotal partier avgjorda, däribland två förluster för Capablanca.
Strax före två på natten avgjordes sista partiet. Det var J. Björn, Västermalm, "som blev den ende, som fick den äran att konfronteras öga mot öga och stol emot stol" med Capablanca. "Capablanca satt knappast inne med några vinstchanser, men det roade honom tydligen att ännu i sena natten söka blåsa segermarsch. Efter fem minuter reste han sig emellertid från stolen och gav remis." På så sätt fastställdes resultatet till +27 –2 =5.

Vinst: O. Sundström, Harry Jacobsson, S. Jönsson, Gunnar Magnusson, A. H. Pettersson, R. Lindkvist, Herman Björk, B. Eriksson, Karl Ekebom, Emil Eriksson, Gotte Wiman, E. Dahlkvist, F.M. Lindeberg, Katarina Beskow, Siri Kinnman, E. Norén, A.G. Andersson, E. Malmgren, D. Holm, H. Eriksson, E. Kuhla, Ture Öhrström, E. Löfqvist (Uppsala), Walter Böttiger (Visby), H. R. Schultz (Västerås), Torsten Tegnér och Erik Lindorm (förlorade först av alla sedan han ställt flera pjäser i slag).
Förlust mot: D. Hellqvist och O. Karlsson.
Remi mot: K. O. Måård, Åke Sjöstam, O. Sjömark, dr Hanna Bernhagen och J. Björn.

Vinnarna belönades med STs plakett i silver och remispelarna fick bronsplaketten.
Om förlusten mot Hellqvist sade Capablanca: "Han slog mig rättvist. … han gjorde en helt enkelt grandios kombination, som var omöjlig att slippa undan." Själv tyckte Hellqvist givetvis att det var en fröjd att "få slå denne mästare". Mot O. Karlsson gjorde Capablanca en misslyckad kombination i fördelaktig ställning som kostade pjäs och parti.
I Nya Dagligt Allehanda uttalar sig Torsten Tegnér: "Han tycktes förmå utestänga allt som ej rörde spelet direkt. Motspelarna fingo aldrig en blick, det var deras spel, ej deras person, som intresserade honom, och när ett parti var slut var det som utplånat ur hans medvetande."
ST beskriver resultatet som "lysande". Men kommer också med en liten reservation att Capablanca knappast stod på höjden av snabbhet och precision. Och skälet till att den "febrila farten" och den "i bästa mening nervösa kraften" inte riktigt ville infinna sig kom Capablanca själv med: "Den typ av pjäser, som man här använder, är mig fullständigt främmande. … Pjäserna äro för otympliga; det tog mig grundlig tid att vänja mig vid denna elefanttyngd. Jag överdriver ej, om jag säger, att pjäserna i viss mån hejdade mig i språnget. Nog gick sammanlagt en timme förlorad bara på denna underliga pjästyp."

Parti 6
Capablanca – D. Hellqvist, spanskt: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 Sf6
4.0–0 d6 5.d4 exd4 6.Sxd4 Ld7 7.Lxc6 bxc6 8.Te1 Le7 9.e5 dxe5 10.Txe5 0–0 11.Te1 c5 12.Sf3 Te8 13.Lg5 h6 14.Lh4 Tb8! 15.b3 Tb6 16.Sc3 Td6 17.Dc1 Sh5 18.Lxe7 Txe7 19.Da3(?) Sf4 20.Dxc5

20.– Sxg2! 21.Kxg2 Tg6† 22.Kh1 Lc6 23.Te3 Da8 (Eller 23.– Txe3 24.Dxe3 Da8 25.h3 Lxf3† 26.Kh2 Tg2† 27.Kh1 Txf2† och svart vinner.) 24.Se4 Lxe4 25.Dc3 Tee6 26.Tg1 Tef6 27.Txg6 Txg6 28.h3 28.Dd5 29.Kh2 Df5 30.a4 Df4† 31.Kh1 Lxf3† 32.Txf3 Dc1† 33. Uppgivet

Parti 7
Torsten Tegnér har berättat att han och Erik Lindorm hade konspirerat för att låta Capablanca spela mot sig själv. En skulle ha svart och den andre vit och de hade vidtalat en "löpare" som skulle förmedla Capablancas drag till de sammansvurna, som sedan skulle göra samma drag på sitt bräde. Men planen sprack när det visade sig att Capablanca spelade vit vid samtliga bord.
Det kan ju också vara en skröna som Tegnér hittat på.
I Idrottsbladet skriver Tegnér: "Med den smidigaste ledighet – överträffande en Lacostes, en Cochets** – länkade Capablanca under de många och innehållsdigra (men så lättflytande!) timmarna hela sin vitalitet in på den enda uppgiften att snabbt, skarpt och förutseende flytta pjäser. Motståndare (levande och döda), publik (…), tidens gång och alla övriga oväsentligheter, inklusive hans egen av matsmältning, nervnötning och muskelavfall sammansatta trötthet, hölls av hans ingenium åt sidan, så fullständigt att han strålade mjuk balans, potentierad kondition, vaken slagkraft."

Capablanca – Torsten Tegnér, Réti: 1.Sf3 Sf6 2.c4 c5 3.g3 b6 4.Lg2 Lb7 5.0–0 h6 6.b3 g5 7.Lb2 Lg7 8.d4 d6 9.Sbd2 Sbd7? 10.d5 Sf8 11.h4 g4 12.Se1 h5 13.Sd3 Lc8 14.e4 ("Man noterar att vit funderade en hel evighet, ca 1/3 minut, på detta offensivbildande drag", skriver Tegnér.) 14.– Th7 15.e5 dxe5 16.Sxe5 Dd6 17.Dc2 S8d7 18.Tfe1 Th6 19.Sc6 Lf8 20.Te2 Sg8 21.Tae1 Dg6 22.Le4 f5? 23.Lxf5 Df7 24.Le6 Dh7? (Tegnér går på finten att göra tre drag på raken i blixttempo med Capablanca stående vid bordet och förlorar pjäs. Med 24.– Dg7 hade han nog kunnat hålla ut både över 30 drag och tolvslaget, och kunnat sätta på sitt visitkort: "Under en hel dag obesegrad av Capablanca.") 25.Dxh7 Txh7 26.Lxg8 uppgivet.

Parti 8
Sveriges kvinnliga mästarinna Hanna Bernhagen sade före simultanuppvisningen: "Även om man efteråt kommer att känna sig alldeles slagen till småsmulor, blir det dock en oförglömlig upplevelse att ha fått vara med."

Så illa gick det nu inte:
Capablanca – Hanna Bernhagen, franskt: 1.e4 c6 2.Sc3 d5 3.Sf3 e6 4.d4 Le7 5.e5 Ld7 6.Le3 b6 7.Se2 c5 8.c3 Sc6 9.Sg3 cxd4 10.cxd4 Lb4† 11.Sd2 Sge7 12.Ld3 Sf5 13.Sxf5 exf5 14.Df3 Le6 15.Lxf5 Lxd2† 16.Kxd2 Sxd4! 17.Lxd4 Dg5† 18.Le3 Dxf5 19.Dxf5 Lxf5 20.Tac1 Kd7 21.Kc3 Thc8† 22.Kd4 Le6 23.b3 b5 24.Tc5 b4 25.Thc1 Txc5 26.Txc5 a5 27.f4? a4! 28.Tb5 axb3 29.axb3 Ta2 30.g4 Lxg4 31.Txd5† Ke6 32.Tb5 Txh2 33.Ke4 Lf5† 34.Kf3 h5 35.Tb6† Kd7 36.Txb4 Le6 37.Td4† Kc7 38.b4 h4 39.Lf2 h3 40.Td1 Tg2 41.Tc1† Kb7 42.Ke3 h2 43.b5 Txf2 44.Kxf2 Ld5 45.f5 h1D 46.Txh1 Lxh1 (Med merpjäsen borde vinster bara vara en tidsfråga.) 47.Kg3 Ld5 48.Kf4 Kb6 49.Kg5

49.– Le4?
Här försvinner Hanna Bernhagens chans att bli historisk. Efter 49.– Kxb5 50.e6 Lxe6 51.fxe6 fxe6 52.Kf4 Kc5 53.Ke5 g5 etc skulle hon bli den enda svenska kvinnan som besegrat Capablanca.
Nu blir hon i stället den enda svenska kvinnan som spelat remi mot Capablanca och det är ju inte heller så dåligt.
50.e6 fxe6 51.fxe6 Kxb5 52.e7 Lc6 53. Remi

Capablanca sade att han mot de tre kvinnorna spelade "lättare" än mot männen. Må vara, men här hade han tur.

Capablanca i Göteborg
Därmed skulle väl Capablancas svenska besök vara över. Men i Göteborg hade hastigt ännu en simultanuppvisning arrangerats på initiativ av Göteborgs Handels och Sjöfartstidning och Göteborgs SF med Prippsdirektören Erik Olson i spetsen.
Så den 6 november tog Capablanca det ordinarie nattåget till Göteborg. Han avvinkades från centralen av Hans Osterman, Gustaf och Ludvig Collijn och STs Hugo Leijon och några journalister.
Till Göteborg anlände Capablanca på morgonen den 7 november där han möttes av göteborgsschackets toppar: Erik Olson, H. Dahlgren, Knut Robertsson och Martin Andersson, med var också den kubanske konsuln i Göteborg Harald Appelberg.
Capablanca tog in på klassiska hotell Eggers och bjöds på en lätt frukost. För pressen berättade han: "Jag håller ingen särskild diet. Jag dricker ett glas vin då och då, men tar ingen snaps till frukosten. Jag röker inte, men eljest lever jag som en vanligt människa." Efter en stunds vila bjuds han på sightseeing genom ett höstdisigt Göteborg.
Lunch intogs på Valand och kl. 19.00 startade simultanmatchen mot 30 spelare.
När Capablanca kom i lokalen "bröt en spontan bifallsstorm lös" redan innan han hälsats av konsul Appelberg och Erik Olson. Capablanca valde att ha vit i samtliga partier och använde (med tre fyra undantag) endast varianter av dambondespel och Reti. Redan efter nio drag satte en spelare bort ett torn och några drag senare ställde en av de mer kända göteborgarna bort damen, han fick göra omdrag, men förlorade i alla fall.
GHT skrev: "Med utsökt säkerhet och elegans spelade han upp ett angrepp, med kallblodigt lugn organiserade han sina styrkor till försvar, och med fin blick för det taktiska förhöll han sig avvaktande när situationen så krävde."
I Stockholm hade Capablanca klagat på att schackpjäserna var så stora och klumpiga att de hindrade honom från att spela så snabbt och rytmiskt som han önskade. Här hade han väl vant sig. Dessutom hade Capablanca en aning bråttom för att komma med nattåget till Berlin för att sedan hinna med julbåten till Kuba från Hamburg. Det lyckades.
Uppvisningen var över vid strax efter ett på natten och resultatet blev: +22 –1 =7.
Capablanca vann mot: Eric Paulson, H. Ohlson, Wilhelm Bohman, H. Asplund, E. Johansson, K. E. Bergsten, E. Söderström, Claes Henricsson, A. Svensson, L. N. Johnson, J. Nilsson, R. Ahlmark, Harry Alexandersson, E. Carlsson, F. Andersson, K. Ekstedt, N. Niclasson, E. Fuhrman, N. Kristensson, K. Karlsson, O. Aronsson och S. Lundin.
Han förlorade mot Ernst Larsson samt spelade remi mot Helge Westerberg, Henric Carlsson, Knut Carlsson, K. Ekstedt, Karl Fuhrman, Nils Knapp och Walter Swedgren.
Den allmänna meningen var att Capablanca motsvarade sitt rykte som en av världens främsta simultangivare. Dessvärre finns inga partier publicerade i Göteborgstidningarna från detta arrangemang.
Capablanca hastade till nattåget och den nattliga supén avåts utan huvudpersonen.

© 1998 Sthig Jonasson