Arthur Mannegård
Välkomstanförande till Lasker i Alingsås den 30 oktober 1920:

"Herr doktor
Detta är en stor dag för Alingsås SS. Det är icke ofta vi hava äran att få besök av världsberömda mästare på schackkonstens område.
Det är relativt få personer förunnat att så tränga in i denna ädla konst, att den kunna höjas från det dilletantmässiga planet till ett högt vetenskapligt plan. Därtill erfordras ett intensivt arbete, ett planmässigt och målmedvetet studium, men också en utomordentlig begåvning. Det kan nettopp endast förunnas snillet att intaga positionen såsom den främste i denna lika nobla som gamla vetenskap.
Den tid vi leva i är på ett sorgligt sätt kännetecknad av söndring, split och strid individer och nationer emellan. Avunden och hatet söka kväva varje uppspirande brodd av kärlek och försoning. Men den sanne schackvännen är upphöjd över de grövre drifternas tummelplats. Han kämpar sin kamp för äran med blanka och fläckfria vapen. För honom äro även motståndare bröder och vänner, vilken nation de än tillhöra. Detta världsomslutande brödraskap ej av nationella skrankor.
De stora namnen på schackvetenskapens område lysa som stjärnor av första ordningen. Även om vi vanliga dödliga ej hava för utsikt att nå dessa stjärnors glans, är det likväl en glädje och en ära att någongång få komma i deras närhet och fröjdas av deras ljus; och denna glädje har nu förunnats oss denna afton.
Jag ber att få göra mig till tolk för alla här närvarande och även frånvarande schackvänners tacksamhet, att Ni velat hedra vår stad och vår förening med Eders besök. Det måste givetvis anses rätt förmätet av oss, vanliga dilletanter, att våga en dust med den europeiska schackvärldens störste son, men i den förhoppningen att Ni eljest ej skall finna segern i Alingsås alltför lättköpt, ber jag att å detta sällskaps vägnar få hälsa Eder varmt och hjärtligt välommen till vår stad. Samtidigt ber jag att få föreslå, att vi höja ett trefaldigt leve för vår främste schackpionjär, doktor Lasker.
Leve han."
Så hurrades det och Lasker svarade:
"Jag tackar Eder för den vänliga hälsningen och ber att få uttrycka glädje över att Alingsås SS anlagt en så ideell syn på schackkonsten. Jag hoppas, att vår kamp i afton skall blir till ömsesidig nytta och nöje."

Siegbert Tarrasch
artikel för SDS den 5 december 1920

Världsmästerskapskampen Capablanca - dr Lasker
Matchen kommer till stånd och skall börja senast den 15 januari 1921, den skall gälla åtta vinstpartier och högst 24 partier skola spelas.
Hela schackvärlden går naturligtvis i spänning och undrar vem som skall segra. Hittills hava de båda spelat blott tre partier med varandra i championturneringen i Petersburg 1914. I två partier hade Capablanca fördelen att hava vit och kom i båda partierna i ställningsfördel utan att det lyckades honom att övervinna dr Laskers sega försvarskraft. Båda partierna blevo remis.
När Lasker i tredje partiet hade vit, överspelade han fullständigt sin motståndare och ernådde en välförtjänt seger, men det vore felaktigt att med ledning av dessa tre partier profetera [i texten står "profitera"] om matchens resultat - ty cubanen har säkerligen i tredje partiet spelat betydligt under sin egentliga spelstyrka, han kan spela mycket bättre och han kommer icke att låta Lasker så lätt slippa undan med en remis, när han väl fått någon ställningsfördel. Och det är, märkvärdigt nog icke så svårt att mot världsmästaren komma i fördel. Det är egendomligt med Lasker, han råkar ofta i svåra, dunkla, ja farliga ställningar som teoretiskt äro förlorade för honom eller i det närmaste förlorade. Men just då visar sig hans kolossala försvarskraft. Han vägrar att i en dåligt ställning begå det avgörande felet. Och mot detta bergfasta motstånd brytes nästan regelbundet motståndarens kraft, han tröttas, förlamas och förlorar kanske till på köpet det nästan vunna partiet. Så äro sällan Laskers partier från början till slut korrekt spelade, hans spel är långt ifrån felfritt och man måste säga: teoretiskt kan man besegra Lasker.
Capablanca däremot har ett nästan felfritt spelsätt, det fattas honom blott Laskers starka individualitet. Därför råkar cubanaren [sic!] mera sällan, nästan aldrig, i ogynnsamma lägen i vilka man egentligen måste vara förlorad om motståndaren spelar riktigt.
Capablancas spel är säkrare, klarare, mera klassiskt, Laskers är individuellt och behöver för att lyckas en smula hjälp av Fortuna. Men om gudinnan vill följa honom till den tropiska hettan i Havanna, varest matchen skall spelas, anser jag mycket tvivelaktigt. Lasker har begått ett fel genom att följa motståndaren til ldennes hemort, ty de spela under olika betingelser.
Capablanca är van vid Havannas hetta som för Lasker är ett högst försvårande och avgörande moment. Och ännu något kommer till, som låter Laskers beslut synas mycket betänkligt, det är den cubanska patriotismen. Av den led den amerikanske mästaren Marshall när han i en liten turnering i Havanna 1913 blev förste man och Capablanca, Cubas nationalheros, måste nöja sig med andra priset. Av en som då var med, har jag hört att Marshall icke vågade gå utom dörren. Han [i.e. sagesmannen] hyste t.o.m. fruktan, förmodligen överdriven, att det kunde kosta Laskers liv, om Lasker visade sig vara Capablanca överlägsen. I varje fall är det ett moment, som räknas mot Lasker, att han vill spela i motståndarens hemort.
Jag för min person tror, att Lasker kan besegras och att Capablanca kommer att slå honom om det lyckas för den senare att lungt och obehindrat utveckla sin fulla kraft samt att undandraga sig för motståndarens suggestionskraft.
I pressläggningsögonblicket ingår från dr Lasker ett meddelande med innehåll att han icke tror att matchen kommer till stånd. Det enda Lasker erfarit är ett meddelande från sr. Ponce daterat 15 oktober, däri denne ställer i utsikt att intressera sig för matchen och låta höra av sig i november. Dr Lasker har förgäves väntat på telegram och anser att resan till Cuba nu kommer för sent. Capablancas framställning har icke motsvarat verkligheten.
[VM-matchen inleddes sedan den 15 mars 1921 på Club Union i Havanna. Matchen flyttade sedan över till Casino de la Playa de Marianao och avslutades den 21 april. Resultatet blev +4 =10 till Capablanca.]

Reti i Kiruna
referat i Norrlandsfolket 10 april 1929

Internationellt schackfrämmande i Kiruna
Stormästaren Reti besegrade 20 spelare från orten,
förlorade mot 1 och spelade oavgjort mot 4
Kiruna Schacksällskaps simultanafton i går kväll, dår stormästaren Rich. Reti mötte 25 schackspelare från orten, kan betraktas som en bra början till en, som vi hoppas, livlig och framgångsrik uppryckningsperiod för sällskapet. Visserligen är icke resultatet - ett vinst - och fyra remispartier av 25 spelade - lysande, men truppen, som sällskapet mönstrade upp, bestod till övervägande delen av mindre turneringsvana spelare, vilka, så länge matcherna varade, bjöd schackmatadoren hårt motstånd.
Om av artighet eller verkligt menat vet man ju icke, men under kaffepausen gav dock Reti Kirunaborna erkännandet att spela bra. Må det bli sällskapet en sporre att arbeta vidare utan att ge anledning till självförhävelse.
Hr. Reti var en angenäm schackbekantskap. Raskt och flott genomförde han sin speltaktik - pjäsbyte med ställningsfördel till slutspelet, då han (naturligtvis) hade de större förutsättningarna att föra partierna till vinst. Några större risker tog han ej, och i de partier han icke var alldeles säker på att vinna, föredrog han att minska antalet i gång varande partier genom att bjuda remis. Så var t.ex. fallet i fråga om hrr Yngve Karlssons och Lindgrens bra och försiktigt spelade partier. Den sistnämnde borde f.ö., om han icke hade försinkat sig ett drag, ha kunnat avslå erbjudandet. Hr Hilding Persson, som också erhöll remis, avslog en gång erbjudandet för att spela på vinst. Kl. 11 e.m. [kl. 23.00], efter ca 4 timmars spel, bjöds han det ännu en gång och då antog han det. Det var kvällens längsta parti.
Det snabbast avgjorda partiet var hr Sune Grape. Denne var nämligen ogentil nog att efter 50 minuter klå stormästaren. Ett dåligt omen när det går bra i början. Ty knappt hade 5 min. gått förrän ställningen stod "om ett", då hr Harald Strand hade förlorat. Sedan dröjde det en timme till innan något parti avgjordes. Men då var det två som tvangs sluta, nämligen hrr T. Häggström och A. Holmberg. Efter 2 tim. 35 min. fick Kiruna 1/2 poäng av hr Yngve Karlsson.
När Reti vandrat runt en halvtimme till, hade han avgjort de flesta partierna till sin fördel; bl.a. fick hr Borg Mesch se sig besegrad. Hr Gottfrid Selberg var den ende som då hade ökat sällskapets poängsiffra genom att erbjuda och få antaget remis. Därefter återstodo hrr Lindgrens, Perssons, Thålins, Engs och Evannis partier. De båda förstnämndas partier omnämnda ovan. Hr Thålin hade ställningsfördel i slutspelet, mensatte bort den och de båda sistnämnda hade redan förut spelat bort sig. Kl. 11 e.m. [kl. 23.00] var del alltså slut och hr Reti hade vunnit 20 partier, förlorat 1 och tagit 4 remis.
Omkring ett 100-tal åskådare följde med intresse partierna, vilka spelades å Goodtemplarlokalen [sic!]. En trevlig och bra vetilerad lokal. Efter simultanmatchens slut utbringades ett kraftigt besvarat, fyrfaldigt leve för hr Reti.